Mannen som kladdade

Saker som hänt …

Först var där en man som, full som en alika, pissade på min hamburgare, drog ner byxorna och sen började jucka med alkoholslapp kuk i närheten av min mun medan hen utstötte grymtande läten. Det var nästan en Lorry-sketch i verkligheten. Då när det skedde fanns inte uttrycket. Numera kallas det teabagging.

Sen var där en annan man som, av okända orsaker, insisterade på att jag var en spermahora. Mannen i fråga var i 70-årsåldern med Mycket Kraftigt Eftersatt Personlig Hygien. Han var dessutom full som en alika. Han hade förstås gott om pengar, vilket kanske var en av orsakerna till att han fick härja hur han ville på En Viss Krog i innerstan – en krog som numera är en Liedlbutik. I sitt följe hade han en urindoftande gammal tant och en mycket ung asiat som endast talade bruten engelska och hade pupiller stora som tefat.

Sen var där den vältränade tatuerade mannen med en hunsad flickvän (vars ögon var så amfetaminröda att många trodde att hon bar kontaktlinser). Paret insisterade på att alla bikillar alltid ville. De kunde hjälpa mig; de hade gått om meth. När jag inte ville hotade han mig med stryk. De blev utkastade från krogen. Han väntade utanför i flera timmar medan hans sällskap satt och sov mot ett träd. Hon hade kissat på sig.

Sen var där det medelålders paret som föreslog att jag skulle bli sönderknullad på en sandstrand de råkade äga. De erbjöd sig att betala mig, de erbjöd dyr maltwhiskey eller om jag var sån – hasch. De ”ville ha en manlig fjolla” som leksak. När jag inte var intresserad – jag svarade på deras Qruisermess med en bild från Rotten.com – hotades jag till livet. Patetiska internethot, men jag antar att han fick ståfräs av att vara Manlig.

Så var det den unge vältränade mannen i tajt sidenskjorta och ännu tajtare jeans, som körde ner en fjollhand i mina byxor och omgav mig med sin spendrupsstinkande andedräkt uppblandad med billig after shave, gammal cigarettandedräkt och färsk marijuanadoft. När jag inte alls blev kåt av denna charm försökte han knäa mig. Han blev utkastad från krogen.

Mannen som kladdade var dock helt nykter. Det som hände då, första gången, ligger så långt tillbaka att det nästan varit helt bortglömt. Det har inte skadat mig på något vis (vad jag vet). Men det är en del av ett systematiskt och mer eller mindre normaliserat sätt att betrakta omvärlden. Konkretiserat i ”det är sånt som händer”, eller ”det får man räkna med”, eller ”släpp det och gå vidare”.

Jag har släppt det, tro inte annat. Men även om ärret är i det närmaste nästan helt utplånat finns en liten, liten förgiftad tagg kvar. Kanske påverkade den min senare upplevelse av män i allmänhet och män som kan övermanna mig i synnerhet. Kanske föddes mitt auktoritetsförakt där och då, jag vet inte.

Mannen som kladdade.

Jag var 6 år gammal. Det var en förfärligt het sommardag. Mitt helkroppseksem, som jag då led av, hade gett med sig efter flera veckors intensiv kortisonbehandling och även homeopatisk behandling.

(Det är faktiskt ett kärt minne. Både hur ”tant Larsson” i Västervik smörjde mig med svart örtalva som luktade pelargon och bergamot – och hur mamma blandade 40% stark kortisonsalva i köket; flytande kortison i brun glaskfaska, vaselin i en tupperwareburk; jag minns fortfarande bägge dofterna. Tant Larssons salva luktade svart te. salvan luktade sjukhus. Gissa vilken doft jag föredrog?)

För första gången på en hel sommar kunde jag bada utan att sen behöva klia mig blodig. Så medan farsan höll på att bygga ett uthus till vårt sommarställe på koloniområdet vi spenderade somrarna på, satt jag och glötte i en uppblåsbar liten pool. Naken.

Jag hade en röd segelbåt. Vattnet var kallt, direkt från trädgårdsslangen. För den som inte har haft eksem är det omöjligt att förklara hur underbar sådan kyla känns; slät hud, i stort sett heltäckande ärrvävnad, blank, len. Och kall … så väldigt kall i det vackra vattnet. Så långt från den ständigt lågintensiva feberkänslan i hud som vant sig vid att vara inflammerad. Om natten band mamma fast mina händer bara för att jag inte skulle vakna med lakan fastklistrade av blod och hudvätska vid kroppen. Det var på läkares order, för övrigt.

Jag var 6 år gammal. det var en förfärligt het sommardag. Pappa hamrade och sågade. Jag badade och seglade. Väntade på att det skulle bli kaffedags (jag var allergisk mot all saft; kaffe med mjölk var min saft). En granne, han kallades Gotland därför att han kom från Visby, hojtade en hälsning från gatan.

Hans tomt låg bakom vår. Eftersom han var ”betrodd” i området brukade han gena över vår tomt, oavsett vad vi gjorde. Han var gammal snickare och byggarbetare. Med ålderns rätt – han var i de övre 60, farsan var knappt 40 – brukade Gotland också ”ta över”. Om han tyckte att någon inte ”byggde på rätt sätt”.

Han var betrodd. Jag var 6 år gammal.

I sedvanlig ordning klev han in på vår tomt och började gena över markerna. Han stannade och gav instruktioner till far min (vars anlete blev bistert; han, precis som jag, är tjurskalliga när det gäller pekpinnar). Sen hände något … märkligt.

Gotland kliver fram till där jag sitter, hukar sig ner och börjar tvätta mig. från huvud till fötter. Händer på min vattenhala eksemärrade kropp. Småskratt. Skämtsamma kommentarer om att jag borde växa till mig. En hand, stor som ett kastrullock, runt min kuk. Den andra handen dold i overallens ena ficka. Glansig blick, ett leende som såg ut som en grimas. Hastigt flyktiga blickar över axeln.

”Ska du ha stryk?” viskade han.

Det var allt. Mer än så sa han inte till mig. Sen reste han sig, skvätte vatten på mig med trädgårdsslangen och gick visslande därifrån. Det skedde på kanske 20, 30 sekunder. Farsan såg aldrig vad som hände. Jag sa aldrig något om det. Jag var för rädd. för chockad. då visste jag inte att det var chock, förstås. Jag hade inte lärt mig det ordet. Jag hade inte heller lärt mig ordet stress.

Den natten återkom eksemet.

Annonser

En komplicerad post om fördomar, inklusive noteringar och fotnötter

Jag samlar på  fördomar. Det är en hobby. Jag gör mitt bästa för att inte styra mitt liv efter dem, men ärligt talat så … ibland, som för alla nördar, tar hobbyn överhanden.

Fråga min sambo. Hon vet.

Vissa exemplar av samlingen ger mig bryderi, eftersom de går tvärtemot vad jag faktiskt VET att jag anser, inte bara TROR att jag anser. Så jagä r en person i ständig konflikt med mig själv, vilket – antar jag – är just vad det betyder att vara människa. En tänkande människa, medveten människa. En homo sapiens (för förklaring, se punkt 10).

Alla har fördomar (inte min sambo dock. Fast, eh … det är en fördom). Den som påstår att den inte har några fördomar ljuger. Fördomar är nämligen utmärkta ”sanningsinstrument” – särskilt i debatter. För om jag säger ”X är som X är för X är [insert fördom]” och någon annan säger ”så där säger du bara för att du är fördomsfull”, så kan jag kontra med ”bevisa det!” (och sen, fördomsfullt, dissa eventuella källor såsom varande icke ”objektiva”).

Att vara fördomsfull är en win-win situation. Oavsett argument har ens motståndare framstått i sämre sken, inte sällan skenet av ”akademiker” (och såna tycker vi ”vanligt folk” inte om, inte sant!?)

Det är svårt att vara objektiv, för vi har alla i större eller mindre mängd – fördomar. Mänsklighetens historia är baserad på fördomar. Det kommer med modersmjölken, s as. Vilket förstås också är en fördom, för fördomen är en SOCIALISERAD ALLMÄN SANNING. Dvs inte vetenskaplig, men alldeles sann.

Det är t ex en fördom att tro att Svensken härstammar från Afrika, oavsett vad mitokondrierna säger. Svensken kommer ju från, eh … eh … Atlantis!

(Olof Rudbeck d.ä, svensk forskare, visste minsann hur det låg till. Och han var _forskare_! 1630-1702, men iaf!)

Så, vilka topp tio fördomar – helt utan specifikt ämne – har ni?

Förresten – kan man inneha fördomar trots att man är medveten om att de är, just, fördomar?

Mina topp tio i min samling (med förklaringar, se noteringar samt minst en fotnot – märkt med *):

1: Musmlimska män är dåliga makar och fädrer
2: Alla invandrare är muslimer
3: Invandrare är inte ”västeuropéer”. En väst(europée*) kan inte vara invandrare.
4: Alla invandrare är lågutbildade.
5: De flesta invandrare** är kriminella.
6: Feminister har inte fått tillräckligt mycket kuk. Den kvinna som fått för mycket kuk är lösaktig och inte feminist. Och definitivt inte kvinna, utan hora*****.
7: Statistik är bedrägeri och ”alla vet” att Eliten vill förvirra ”oss andra” genom svårtydbara punktlistor med fotnötter.
8: Fördomar leder till vansinnesutbrott och vrede. Se notering till punkt 7.
9: Feminister är nazister i klänning***.
10: Den som vill vara von Oben använder sig av latinska akronymer.

Noteringar:
1: Trots att jag många gånger blivit överbevisad om motsatsen hänger den här tanken kvar; när jag ser en blatte på stan med en liten parvel i handen brukar jag tänka på barnmisshandel och hedersmord, vilket är ganska hemskt egentligen, men ändå kan jag inte undgå att tänka det … som första tanke.

Kanske har jag socialiserats till en sorts integrationsförespråkare, enär integrationsfrågan ALLTID verkar handla om vilka PROBLEM som uppstår, inte vilka FRAMGÅNGAR som vinns … som att när en nyanländ afghansk familj spenderar flera tusen på julbelysning i mörka december fast de inte ens firar jul, därför att de är överlyckliga över ljuset (och konstant tillgång till el), eller alla hundratusentals anställda blattar, egenföretagarblattar, alla andra- och tredjegenerationens svenskar … fast vänta, det där låter konstigt. Kan man vara svensk tre generationer tillb… Fast, eh …

Hur ska Omar kunna bli ”svensk” om Omar alltid får veta att han är ”invandrare”?

Charles O Nelson född Karl-Oskar Nilsson bemöttes som människa och amerikan. Inte ”nyamerikan” eller ”före detta av europeiskt ursprung”. Framför allt bemöttes han med respekt. Jag tror faktiskt att Wilhelm Mobergs fiktive blatte i Amerikat kan lära oss mycket mer om integration än både Migrationsverket och välmenande SFI-lärare.

Om du behandlas som människa och inte som ett kolli på väg ”någon annanstans”, växer du som individ. Personligen ger jag fullständigt fan i om Olle eller Hamid fattar vad ”trägen vinner” betyder; men om någon av dem frågar vad det betyder så förklarar jag.

(Förresten förklarade jag varför svensakr envisas med att bära hem buskar mitt i smällkalla vintern, ungefär en vecka för 24 december, för en lätt förvirrad delikatesshandlare. Det är förstås en fördom att jag på något sätt skulle vara bättre i bemötandet med blattar än Er. Fast, eh … )

Att behandlas som ett kolli gäller även svenskar, btw. Har någon av er någonsin varit i kontakt med A-Kassa, Arbetsförmedling, Försäkringskassan eller ”Socialen” känner ni nog igen känslan …

Mitt ”fast, eh … ” är en mental egenhet hos mig. Det blir en slags ingång till en mer rationell ‘men varför tror du egentligen det?’-fråga. Det är en fråga som jag börjar med att besvara med ”men alla vet … ” – och sen tänker jag ett steg till. Därefter brukar jag antingen skita i att tänka eftersom jag då skulle behöva se mig själv i spegeln och kanske förändra mig … vilket jag har gjort, men ofta frågar mig Varför jag gjorde … Fast, eh …

(Det var mycket  LÄTTARE att vara omedveten om sina egna fördomar! DÄRFÖR kunde jag bortförklara avslutade förhållanden med ”hon var iaf en hora!”, så det så. Den smala vägen är fan så jobbigare att gå än när man kan vingla över en femtonfilers fördomsväg, vet ni. Men varför ska man göra något lätt för sig?

Om Piratpartiet hade gjort det lätt för sig hade de gått med i, eh … Centern?)

Ungefär här är det alltså läge att falla tillbaka på fördomen. För då slipper jag förklara mitt ”Fast, eh … ” med något annat än ”därför att det ÄR så!”.

Om jag är riktigt ordentlig kan jag t om hötta med knytnäven (fast det är iofs en fördom att Män, när de inte längre har några svar, hotar med våld. Hoppas jag?)

Att tänka gör ofta ont. För ur tanken föds en ny person. Och HUR ska man förhålla sig till denne? Tänk om den i själva verket inte alls tycker att porr är fruktansvärt, utan ganska häftigt (men inte kan säga det offentligt eftersom ”han” har ett sorts feministiskt rykte, en ny-norm, att leva upp till Nämligen att ”alla feminister hatar porr”, vilket i sig är en fördom … Fast, eh … )

2: Vilket förstås är Alldeles Galet. Men det här hänger ihop med punkt 3. Sanningen är ju att invandrare inte är en homogen grupp – mer än att det är just invandrade från ett annat land. För en finländare är invandrare, och en norrman, och en amerikan … fast ändå inte. För … det handlar om språk, om kultur. Om Xenofobi. Det är lättare att se en nigerian som invandrare, än en svart amerikan – även om de bägge innehar samma arbete, t ex professor eller städare eller basketspelare eller … ja. Bankrånare, kanske. Eller president (fast i varsitt land). Fast, eh …

3: Se ovan. För den bestämda bild vi har av invandrare är just den svartmuskige kedjerökande hängmage-mannen i simpel kostym i för dyr Mercedes (för en invandrare, som ju är lågutbildade, vilket blir ett QED för punkt 5, f övr – se punkt 4) med en fru dold i stor slöja och snoriga ungar i släptåg eftersom ”invandrare” ynglar av sig som kaniner … Till skillnad från svenskar då – nya som gamla -, som bara skaffar två barn. Såvida man inte heter  Anna Wahlgren och skaffar elva eller hur många det nu var, men hon är ju … ja. Ni vet. Va? Va? Va? Se punkt 6. Fast, eh …

4: Nyamko Sabuni. Doh! Nej, här är inget ”fast, eh … ”. Inte hos mig, iaf. Men jävlar i mig vilken puma, va? Fast det är … okej, inte så mycket fördom, men mer objektifiering. Något feminister inte ägnar sig åt (fördom). Men vaffan! Jagä r ju inte BARA feminist! Jag är ju MAN också! (Fördom).

5: ”Det finns det statistik på!”, brukar det heta. Och då måste det väl vara sant (se punkt 7)? För nog _är_ väl ändå Nalin Pekgul lite … småskum? Även om hon är högutbildad (och blatte, se punkt 4). Hon är ju … Alltså hon är inte så där riktigt svensk? Det är klart hon fuskar, det gör ju alla. Hon är ju iaf svensk – och sosse! Det ”vet man väl” hur sossar är. Till och med svenska sossar … och om svenskar som inte är sossar är ”så där”, då är det civilmostånd, inte kriminalitet. Eller okej då, det ÄR kriminalitet men bara om det handlar om fildelning, men då måste man till att börja med vara lite ”konstig”, eller möjligen någon ”det gått snett för”, eller t om någon som ”är född sån”****, eller kanske ”men är hen inte lite liberal?”. Eller piratpartist – det vet vi ju hur ”såna” är, inte sant?

Sådana är: Glasögonormar med smutsig t-shirt eller konstig skjorta och ”L33t spik”. Heter det visst. Jag ”pysslar inte med datorer”, så vaffan vet jag!? *Tänk er mig hytta med näven nu … fast, eh … det är en fördom. Att jag hytter med näven alltså. Jag har inte ens skägg?*

Iaf! Det här är en typisk piratpartist:

Fast egentligen ser en typisk piratpartist (med viss makt) ut så … här:


Eller ja, okej då …

6: Gudrun Schyman. Behövs något mer sägas? Fast, eh …

7: Det är bara högutbildade bögar (alla högutbildade är sexliberaler och porrmotståndare och feminister, förutom
Per Ström,  som är en Reko Grabb som ser ut som en geek (fördom) … och de där, de där ”onormala” (statstikerna?), de vill slå i oss att vi kan bevisa något om ett samhällssystem genom en massa siffror. Och grafer. Och krumelurer. Och konstiga punktlistor!

Men det är bara att titta på vardagen – inte fan är min sambo underbetald i jämförelse med mig! Så vad fan gnäller hon om!? HON är minsann inte förtryckt, jag både diskar och tömmer kattlåda – fast jag är man! Hade vi barn fick jag väl byta blöja och slå ungjäveln också! Fast det senare gör förstås inte vita män, kristna män. Det är ju bara ”de där” som gör det, förstås … hmmm … fast, eh … Jag är mörkhårig och har vid ett par tillfällen blitt misstagen för jugge, eh … Fast, eh …

8: Ibland behöver vi faktiskt fördomar. Ibland behöver vi en kraftigt förenklad sanning. Den kraftigt förenklade sanningen brukar leda till att folk ifrågasätter Den Bestämda Sanningen – och när folket väl har börjat ifrågasätta Den, då tenderar det mesta att falla. Monarki, republik, Datalagring, samhället som vi kände det före 1995 …

Ofta leder denna process till initialt våldsamma vredesutbrott och revolutioner med mängder av mördade, men den krassa sanningen är att ingen kunskap någonsin är gratis. Det är ingen fördom, det är ett historiskt konstaterat faktum. Däremot är det en fördom att tro att den sanning som släppts lös genom våld och massmord och folkutrotning är Den Enda Sanningen. En sådan sanning är en sanning på bestämd tid, tills dess Samhällsbärarna blivit för feta eller för dödliga för att längre kunna upprätthålla ens sin egen Sanning.

Sanning är ett begrepp lika lättfångat som luft. Oavsett hur hårt vakuum ett samhälle utsätter sina medborgare för, så slipper till sist luften in. Olof Palme – en man jag fortfarande hyser viss hatkärlek för – uttryckte det på ett alldeles fulländat sätt:

”Folkens längtan efter frihet kan icke nedslås med våld. Den kommer att leva och den kommer till sist att segra.”
(Om Sovjetunionens invasion av Tjeckoslovakien, 1968)

Det är kanske något ACTA-ivrarna borde tänka på, mmm? Fast, eh … Nä fan, inget ”fast, eh … ” där. William Wallace sa det minst lika bra (enligt Mel Gibson):

9: Fast, eh … är själva tanken på att vilja bli betraktad som människa nazism? Är det snarare inte själva grundsyntesen av påståendet att ”alla människor skall betraktas lika”?

villkoras av – Blunda Nu, Antifeminister för här kommer P-ORDET! – Patriarkatet.

Ja, jag är tämligen övertygad om att vi har ett Patriarkat. Ja, jag är en (manlig) feminazi (dvs, enligt somliga, könsförrädare. Smaka på det ordet. Jag ser ugnarna brinna redan nu). Men, för att parafrasera en del klistermärken från andra nazister:

Sista Kvinnan****** Tar Flaggan Med Sig.

Fast nu spädde jag förstås snarare på fördomen istället för att debunka den. Men – fuck that.

Man ska tala med bönder på bönders vis.

10: … och konstiga ord istället för ”förkortningar”. Fast, eh … jag är ju sån?

– – – – –
Fotnötter:
*Sydeuropéer kan inte heller vara invandrare, fast bara om de är från Italien, Portugal eller Spanien. Greker, turkar och jugoslaver är, per definition, invandrare. Eftersom de uppfyller blattens alla krav; mörk, pratar konstigt, är lite ”extrem” känslomässigt. Alltså inte svensk. Invandrare är sangviniker, inflyttade nya svenskar är flegmatiker. Det är då en jädrans tur att vi
fortfarande styrs av antik grekisk uppfattning om människans natur och kroppsvätskornas balans, inte sant? Glöm MRI och titthålsoperationer – när det gäller ATT FÖRSTÅ ANDRA MÄNNISKOR är det hur snabbt blodet rinner, som gäller.

(Fast en turk eller arab har i samma kliniskt normala blodtryck som en svensk eller german. Fast, eh … jorå, saåatte!)

**: Dvs invandrare som bor i Rinkeby, Ronna eller Rosengård. Eller råkar vara av muslimsk börd på tremänningen och har stor näsa. Eller om de är Unga Män, för Unga Män är per definition kriminella eller stekare. Fast, eh …

***: Newsmill är en säker källa. Det är bara att läsa vilken ”feminazi”-artikels kommentarer som helst. QED. Se punkt 10. Fast, eh …

****: vilket i sig implikerar att kriminalitet är genetiskt betingat, men om det nu är genetiskt betingat … och svensken är ärlig … varför fördes då just de kriminella svenska generna vidare, och inte de ärliga? Varför blev Svartenbrandt bankrånare när farsan hans inte var det, liksom?

Ah. Han heter ju inte Hamid i efternamn. För ”De Där”, de är ju kriminella av födsel och ohejdad vana! Fast, eh … eh … Nä, faktiskt inte.

Kriminalitet är inte genetiskt betingad. Eller ja, men bara om man är rasbiolog (vilket vi inte är, eller?) Fast, eh … eh …

*****:  Eller iaf en ”misslyckad” kvinna, som inte kan behålla sin äkta man (tills döden skiljer dem åt … vilket brukar vara fallet, fast oftare helt oväntat för kvinnan. Fast det sista är en fördom, eftersom ”alla vet” att kvinnor dödar män lika ofta). F övr – se punkt 7. Fast, eh …

******: Queertolkning av ”kvinna”. Vad är en kvinna? Sug på den ni. Fast no fucking fast.

– – – – –
Intressant för fnoskiga, kanske

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,