De redan döda

Det sägs har jag för mig att någon Stor Tänkare har sagt att ingen kan ha kontroll över hur ord sätts ihop. Jag förmodar att det är därför vi har både upphovsrätt och i förlängningen advokater. Nåväl, jag är medveten om att jag, i det stora bokliga universat, mest är en liten lort, som Skorpan, med en enda titel hos Ad Libris och resten av mina alster mer svävande i rymden. Den tänkta och den verkliga cyberrymden.

Häromdagen, i lördags faktiskt, var iaf jag och min sambo på shoppingturné i Vällingby Centrum. Efter lite botaniserande hos både OnOff och andra ställen, slank vi in på Minibok, vilken är en av de där alldeles förbluffande underbara fantastiskt familjära SMÅ bokhandlarna. Ja, till skillnad från (de, törs jag erkänna, lika alldeles förbluffande underbara) STORA bokhandelskedjorna.

Vi tittade på titlar både här och där – och så, av en ren slump, tittade jag upp på en pelare (!) där de hade en topplista.

Jag drog ett förskräckt andetag.

För där stod ju … ”min” bok.

Nej, det var inte min bok. Det var en bok med samma titel som min i sinnet inarbetade arbetstitel på min ännu i papperform opublicerade roman. Lät det krångligt? Nå, det är det. Antar jag.

De redan döda.

Samma titel – en helt annan bok. Den bok som i pappersform bär ”min” titel är skriven av Robert Karjel och är …

(…) en mångfacetterad historia om den värld som skapats av kriget mot terrorismen, och om hur mycket ensamma män kan göra för det första riktiga hem de hittat eller den familj de för alltid förlorat

(Cornucopia?)

Vem Robert Karjel är, vet jag inte. Ska jag vara helt ärlig struntar jag i vem hen är. Vad som stör mig är ändå att ”min” titel redan är använd.

Egoistiskt tänker jag att också tankar borde få vara skyddade av upphovsrätt, men rationellt tänker jag att det vore väl ändå ganska fånigt (om än det skulle göra bibliotekariers jobb enklare). Så, som en litteraturens och förlagsvärldens absoluta underdog – inte en käft vet vem jag är utom förläggaren som gav ut mig i pappersform 2006 – önskar jag Robert Karjel lycka till.

Så börjar jag det oerhörda slitet med att hitta en annan säljbar titel för min änu opublicerade roman om fruktansvärda händelser och en jävla massa sex.

Ny arbetstitel: På spaning efter den tid som fly…

Åh!

SKIT!!!

JÄVLA FRANSMÄN!!!

Ny arbetstitel: UTAN TITEL.

(Den i pappersform opublicerade romanens textportfolio i digitalt format finns här: De Redan Döda.

Eventuella jurister eller förläggare kan kontakta mig via mailadressen ni borde kunna hitta på den här bloggen, annars vete katten vad i helskotta det var ni egentligen lärde er på universitetet eller på den senaste förläggarlunchen.

Förresten sa jag inte just det där. Jag bara tänkte det. I själva verket är jag e väldigt snäll författare, som bara längtar efter många kramar från August-juryn.

Jag sa inte det där heller.

Jag sa definitivt inget om Vertigo.

Oops. Där rök nog mina chanser til Akademibokhandeln och Bonniers …

Ey! Edenborg! My man! Jag har ett manus … *blädder blädder*)

– – – – –
Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Hej, Manpower!

Till att börja med vill jag uttrycka min glädje över att ni, liksom säkert många andra företag, äntligen anammat åsiktsregistrering. Det är, som ni vet, en etnisk svensk gammal vana hos inte minst Socialdemokratiska Arbetarepartiet, att noga kontrollera vad Folket anser, tycker, tänker och säger.

Numer finns inte så många kommunister. Nyliberaler, ja, men inte kommunister. Det är Ohly och … eh … Ohly.

I takt med att Informationsbyrån fann färre kommunister blev de, s as, otrendiga. Därför är det bra att ”marknaden” tar över där en fordom traditionellt socialistisk organisation breddat erfarenheten. FRA funkar ju inte riktigt om marknaden, för FRA registrerar trots allt alla – inte bara vissa.

Om ni läser den här bloggen, vilket ni kommer att göra eftersom jag länkar nästan direkt till er, vill jag att ni ska veta några enkla, basala fakta om mig. Det är så här:

Den här bloggen skrivs av min onda tvilling.

Själv, jag Joakim Andersson, är en lojal arbetare utan några som helst problem.

Transparens är viktigt, inte sant?

Jag lyder alltid order – oavsett om det handlar om koltransporter via Polen eller Blankett 1A. Jag är driftig, hungrig, nyfiken och med en jävla massa go. Dessutom är jag en teamspelare, en ansvarsfull och prestigelös medarbetare kunnig inom en mängd områden.

Jag gillar när det svänger, blir peppad av motgång och kan ta kritik – även om den är konstruktiv. Faktum är att den senaste som kritiserade mig har ännu inte återfunnits. Så bra är jag.

Kvinnor är människor och säkert lika kunniga och bra som mig, särskilt om de har långt hår.

Jämlikhet är viktigt, jag är så jävla mycket feminist att jag inte ens svär öppet av rädsla för att Janne Josefsson eller någon annan Sån Där Jobbig Typ ska ringa min chef och fråga om arbetstider. Jag har inga problem med att börja klockan 06:00 och sluta 06:00. Till och med på samma dag.

Jag är helt enkelt den ni alltid drömt om. Inga barn, nästan aldrig sjuk, aldrig med en åsikt som går mot Er Uppdragsgivares. En drömarbetare. Chefsmaterial. Tro mig, jag tackar inte nej till 50 K i månaden. Ja kan t om nöja mig med 95. K.
Jag är dessutom extra duktig. För jag är desperat nog att t om helt säkert säga att ni aldrig hittar något komprometerande material om mig – även om ni googlar. Och om ni gör det så finns alltid Proffice.

Började inte Nisse jobba för dem, förresten?

– – – – –
Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

För bibliotek barnporr i sitt bestånd?

När jag arbetade som biblioteksassistent var en av de populäraste produkterna för utlång till yngre, i åldern 7-17 år, Love Hina.

Det var därtill en ur feministisk synvinkel superbra produkt, eftersom den var genusöverskridande. Alltså – ungarna läste Love Hina oavsett om de var tjej eller kille. Om en person i kompisgänget fick en bok i serien före de andra – väntetiden på böckerna var enormt lång – hände det att de ibland läste högt för varandra.

Love Hina främjade således både läsförståelsen och läsglädjen, något som inte minst lärare kämpar med att uppnå (och ibland misslyckas med).

Problemet för de bibliotek som hyser Love Hina i sitt bestånd är, förstås, att de faktiskt mycket väl kan råka låna ut barnpornografi. Kanske hårddrar jag det hela, kanske tänker jag t om ”rättshaveristiskt” – men jag undrar ändå:

Vad händer den dag någon polisanmäler ett bibliotek för barnpornografibrott?

Relaterat:
Oscar Swartz

Rick Falkvinge

Erik Laakso

och många fler. Hos Rick Falkvinge finns en utmärkt lista.

– – – – –
Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , ,

… i vilken jag med tankens snabba flykt täcker in datorspel, insekter och piratpartiet

Den här blogposten tar vägen åt ett helt annat håll än det var tänkt. I nedanstående text täcker jag in en galen advokat, TV- och datorspel samt mitt oresonliga hat mot insekter och oändliga kärlek för Zerg. Nu när ni läst den här ingressen behöve ni inte läsa vidare, om ni inte vill. På slutet av posten nämner jag också Piratpartiet, men det är för att få fler läsare. I går länkade jag til en porrsite, men det gav mig nominellt fler läsare än vad jag skulle få om jag säger att Rick Falkvinge inte är en insekt. Eh …

(Allt i denna postning är stream of cosnciousness.)

Jack Thompson tycks till sist ha fått ett nytt spelkort vad det gäller hans korståg mot TV- och datorspel i allmänhet och GTA synnerhet. Enligt FN-konventionen för biologisk mångfald är faktiskt 90% av våra barn (sic!) ovetande om hastigheten i vilken våra olika djurarter utrotas.

Att nå endgame är viktigare.

Glöm bengaliska tigrar när det gäller att samla durotar tiger furs. Vem bry sig om elefanter, när pristine ivory grinding får dig exalted med the Consortium och man får lägga vantarna på deras fortfarande utmärkta JC recept? Glöm pandorna, när det går att köpa en kampsportspanda. Vem sa något om pingviner? Det dräller av dem i Northrend (ibland närjag haft tråkigt med min l80 pally har jag jagat pingviner … men jag är iofs vuxen och får göra det, eftersom jag vet att pingviner är … eh … de är visst inte så väldigt utrotningshotade. Tro jag. Men iaf!).

Det påminner mig om att jag snart måste lgga in för att hardcorelevla Hellgrinne. Vad ska Twitterguildet annars tro om mig? Nu röker grannen igen. Det känns i ventilationssystemet, eller så … så har jag flashbacks. Sådant här brukade jag förr om åren skriva med en PRince i mungipan, tills jag brände mig på läppen.

FN anser att TV-spel är allvarligt, förstås. Det flyttar fokus för barnen, som egentligen borde skriva småsagor om Ville Val (alltså Ville djuret Val, inte den tjocka killen i klassen; barn är ju genuint goda och accepterar allas tillkortakomnanden) istället för att köra över horor i GTA. Eller rädda galaxen i Massive Effect 1 eller 2. Med tanke på hur IT-jättar dumpar tungmetaller i Kina borde vi kanske helt enkelt ta handkontrollen från småttingen – och sambon! – och tvinga ut dem i friska luften.

För hopp och lek ute, det är medusinen mot spel!

I naturen finns det smådjur …

Utrotningen av djur- och insektsarter är förstås mycket allvarligt. De är så allvarligt att man inte ens borde skämta om det, med mindre än att en gumiflotte fylld av gröna jägare dyker upp framför en. Och jag har enorm sympati med Greenpeace, för valar är – sin storlek till trots- ganska söta. Valar lever upp till det där ”om man är stor och stark måste man också vara snäll” (som låter som något Astrid Lindgen kokat ihop, men mycket väl kan vara en Alvedon-reklam). Tänk om Festergut hade lyssnat till den maximen? Då skulle vi ha sluppit alla jobbiga korniga raid videos.

Insekter däremot … Jag vet, på ett förnuftigt plan, att insekter gör enorm nytta. Jag vet att de behövs. Men … MÅSTE DE BEHÖVAS SÅ JÄVLA NÄRA MIG!!!

Jag hatar insekter med samma energi som en enbent valfångare hatar Moby Dick. Mitt hat är alldeles oresonligt, nästan, eftersom jag tycker om myror och gärna låter en nyckelpiga krypa omkring på mig. Jag. Hatar. Insekter. Jag Hatar. Dem. Lika intensivt som bin Laden hatar Vilks, lika intensivt som Jimmie Åkesson hatar bin Lade… eh …

De krälar och kryper och slingrar och kilar och smiter och släntrar och gömmer sig i mörka vrår där solljus är en saga elaka spindel- och gråsuggemammor berättar för sina stygga barn. Jag pratar alltså om insekter, inte sverigedemokrater eller andra löss. Jag ger blanka fan i att de, insekterna allså, är Guds Skapelser – insekter skapade Han på en dålig dag, förmodligen en tisdag när det var för långt till söndagen och dagen efter måndagen, som var ganska jobbig.

Jag älskar Starship Troopers. Det är den enda film där mänskligheten faktiskt kickar butt, re insekter. Å andra sidan – här är jag typiskt abmivalent, enär jag nyss nämnde myror och nyckelpigor – älskar jag Zerg. Trots att ljudeffekterna är extremt osmakliga. Det är något visst med slemskjutande getingar och krälande biologiskt kaos. Och ägg! Vi måstehar MER ÄGG i våra spel!

Jag är också ganska övertygad om att Greenpeace skulle ställa sig mitt emellan Protos och Zerg, om det kom til kritan.

Därför borde vi lyssna på FN. Vill vi ha höglevlade barn som växt upp till vuxna i Scorpions, som inte kan lyda order utan att med redneck-dialekt ifrågasätta ens det enklaste, eller vill vi ha en mänsklighet, som genom sitt naturistiska engagemang aldrig komer att komma längre bort från Gaia än Mars?

Svaret är ganska enkelt. Om vi inte värnar våra regnskogar med dess myller av insekter … Oh fy fan.

Det är faktiskt insekterna som håller mig inomhus. Insekterna ch björkarna. Men me insekterna. OCh jag är t om van vid dem; i ena hörnet av rummet sitter nu en liten, liten svart spindel jag kallar Svante. Efter sex öl ser han ut så här:

(Louise Bourgeois)

Och en gång för länge sen hade jag en kackerlacka inomhus. Bara en. Lyckligtvis var hen singel och/eller impotent. I varje fall föråt sig stackarn på resterna av olivolja i en ugnseldfast form jag glömt framme. Det var så jag fann henom, extremt mätt och väldigt väldigt död i en pöl av olja. Hen dog förmodligen lycklig. Att äta sig till döds på livolja måste vara som att ramla ned i ett kar av maltwhiskey.

Jag fick dåligt samvete då, för mitt oresonliga hat. That’s no way for a bug to die … Så jag tog ut henom på gården och gömde honom i en liten grop. Huruvida det lilla kors jag sen satte upp, skapat av två upphittade glaspinnar och ett gamalt tuggummi, hjälpte Kackie vidare vet jag inte, men saken är den att jag tror att Ni Vet Vem ursäktar mig.

Jag hatar ändå insekter.

Därför borde vi spela mer spel.

Snart är det juli, då får jag bli insekt igen. Tack, Blizzard. Inte nog med att ni redan har mig som WoW-kund, nu ska ni tvinga mig att sova ännu mindre bara för att hinna med Starcraft II. Jag är redan nere på tre timmar per dygn!

Oh helvete!

Svante!

Svante, sluta för fan att röra på dig! Jag hatar när spindlar rör på sig!

GET THE FUCK AWAY FROM ME!!!

– – – – –
Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , ,

Oops!

Glömde!

Piratpartiet! (Den övre länken ska faktiskt tilhöra slug:en med relaterade ämnen). Helt ärligt nu alltså, jag ska sponsra er med en slant när jag kommit hem, kommer ihåg, hittar ert fönster bland all multitasking (se dump), vill, orkar. Men under tiden så kan ni kanske tänka på mig som någon som helt enkelt leechar era åsikter utan att ge cred tillbaka?

Ungefär som de flesta behandlar allt annat material utom porren på the Pirate Bay, alltså.

Aj jävlar. Nu gjorde jag mig visst till persona non grata på hela internätet 😛

CUF – tre delar av anagrammet FUCK

Ack!

Mitt idoga försök – se nedan – att erbjuda mina tjänster för presumtiva arbetsgivare föll platt till marken därför att jag visserligen är 41 år gammal men ändå inte ännu äger en webkamera eller jobbar på McDonalds.

Dessutom är jag inte, anser jag själv, gammal, utan fortfarande ungdom. Mtp att Centern är liberalt numer – iaf om man ska tro deras politiska budskap, som involverar mer individer än boskap – så borde faktiskt även jag, fyrtioett år gammal, kunna anses som ung. Tro mig, jag tar ett fucking jobb vilken dag som helst, oavsett om det är på ett facking fackförbund eller fucking C:s partiexpedition.

JAg kan t om rövknulla centerpartister på besök, Freddan, Maudan – sak samma. Jag är inte knusslig, jag är queer. Detta utan att ens stämpla ut först. Bara jag får para. Aj jävlar, nu avslöjade jag mig som folkpartist.

Iaf, Ställer någon centerpartist i valet 2010’s namn upp på ett rövknull mot betalning (Ni betalar mig alltså, pris överenskommes vid tjänsteutnyttjande, jag är entrepenör, typ, oh icke fackansluten, men först måste ni garantera att ni är medlemmar i ett fackförbund, annars kan jag inte fucka facket 4 ever)? Eller måste jag vänta på att Folkpartiet får igenom statliga bordeller?

Problemet med CUF är, som alltid när det gäller ”ungdomsförbund” (där medelåldern för den övre intelligentian (?) ligger på 25 – 35) är snarare att jag får känslan av ett gäng halvfulla CUF:are i undre tonåren som just upptäckt att en grön näsa och roligheten i att svära kommer att ge dem kuk … fitta … whatever. Centern är ju iaf ett queer-parti.

Den här kuken – och rösten! – lär ni få vänta på. Fuckers.

CUF framstår i nuläget som en organisation baserad på en patetisk fördom om ”ungdomar”, vilka på ett på ett ”politiskt föredrag” vill sitta och fnissa. Orsaken, tror jag, är att hela idén kom från en CUF:are, som förmodligen helst vill sitta och fnissa framför datorn åt desperata människor i yngre ålder, gärna tjajer i Haesselby waiting for U. Istället för att göra något som är tråkigt, som politik. De har sneglat på hur mycket piratpartister får knulla och har blivit avundsjuka (man knullar bäst fritt, inte övervakat. Hur gärna fucking CUF vill vara piratpartister så måste de ändå hantera att Centern, deras fucking mama, gick med på att FRA, deras fucking storebror, ska få titta på när islamister/piratpartister knullar. Fuck yeah att jag hårddrar, det gör ju fucking CUF med. Fucking motherfuckers som älskar att ha fucking grön näsa och fucka fucking bitches som är med i fucking facket 4 ever. Fuck, jag låter som fucking Montana, eller t om fucking Swearengen.)

Vem i helvete kunde tro att det var så jävla kul att säga fuck, som en före detta centerpartist? Jo, jag är en av orsakerna till att CUF nu är i frustrerat kåtslag över att de inte kommer att ha något segerknull på gång i september.

Cirkusen gör dock skäl för sitt namn. Det är en magnifik cirkus, alldeles fråntagen all verklighetuppfattning. Jag ser att nästa steg för CUF är att låta (NSFW-länk, INTE SÄKER FÖR ARBETET, DET HÄR LÄNKAR TILL PORR!) BangBros överraska (den här länken är SFW) Milfen Maud?

Så här presenterade jag mig i min iver att få inte stämpla ut men arbeta utan lön på McDonalds, trots att jag sen länge passerat bäst före-datum re ”ungdom” eller icke heller äger en webcam (iaf inte en jag bevärdigar CUF med):

”Fuck facket 4 ever. As a matter of fact fuck y’all forever. Fuck YOU who believes a joke on the behalf of unemployed is the equivalent of a fucking fucksite. Fuck CUF. Fuck it. That’s what the message is, aight? IF you’re not an employer, you, my friend, is FUCKED.

By the fucking CUF.

Public Enemy revamped. Don’t believe the hype.”

Idag, btw, är jag revolutionär sosse.

Imorgon är jag något annat. Centerpartist, kanske. Jag, som många andra väljare – för vad ska vi egentligen tro på när alla låter likadant?

Men, det här är ett ärligt erbjudande:

Det parti som vill ha min röst kan få köpa den. Jag är ingen billig hora, bara så ni vet. Om ni vill så lägger jag upp min röst på Tradera.

Are U game, motherfuckers?

Eller snackar CUF och ni andra bara vanligt valårsskit?

– – – – –
Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

Revolt Är Frihet

(Jag ber på förhand ursäkt till läsare med ursprung i Afrika och/eller motsvarande mörkhyade, inklusive solariumberoende stureplanare, s ka syntetnegrer.)

Linus Fremin är en bra bloggare. Mest underhållande är han när han, enligt sig själv, ”tycker att politisk korrekthet är något bra”. Som han sen fortsätter: ”För det borde finnas vissa saker som är självklara i ett samhälle. Respekt och allas lika värde, till exempel. Varför är det för mycket begärt?

Problemet med så många politiskt korrekta är att de vill förändra hela världen på samma gång, göra luften ren från smog samtidigt som alla ska bli lyckliga. Typ. Så, t ex, drar Linus Fremin till kamp mot en olycklig SJ-anställd, som råkade använda ett sen länge erkänt och faktiskt ganska alldagligt ord, som beskriver ett litet bakverk av kakao, socker, fett och fibrer. Ett bakverk många svenska negrer och negerbarn själva uppskattar. Jag är rakt säker på att också

Stockholms Negrer någon gång slukat en negerboll från Delicato.

Lyssna förresten på det där PÅ HÖG VOLYM. Det är enda sättet att vara punk. NSFW, men who the fuck cares?

För många andra är förstås negerbollen en ickefråga. Det finns långt viktigare frågor innan i tar itu med att döpa om bakverk (och punkband).

Utom för Linus Fermin. Han är inte punk. Inte heller vill an göra någon upprörd, så jag undrar varför i helvete han bloggar – om han bloggar bra. Själv blir han förstås rasande över att andra inte heller gör särskilt många upprörda – ett skick som är typiskt för politiskt korrekte.

Negerbollar är en ickefråga. Precis som glassen Nogger.

Det gäller, som vi alla vet, att välja sina krig. Absolut utrotning av alla orättvisor omedelbart är omöjligt, med mindre än att själv bli djupt orättvis. Den absolute politiskt korrekte – även om hen önskar respekt och allas lika värde – riskerar att bli en lika stor moralistisk despot som de hen anser sig kämpa mot.

Därför vill jag göra något som kommer att få Linus Fremin upprörd. Jag ska … ja, låta Ebba Grön säga det:

För vad Linus Fremin glömmer är … varför tycker vi om att retas? Och varför i helskotta gömmer sig en punkare i varje människa, en som vägrar införliva sig?

Därför att Revolt Är Frihet.

På ett abstrakt plan är användandet av ”förbjudna ord” en sorts civilmotstånd mot implementerade nya samhällsnormer vilka står i konflikt med gamla accepterade samhällsnormer. Ta t ex ordet bög, som både erövrats av HBTQ och samtidigt fortfarande används som skällsord eller ett milt nedvärderande ord om Något Som Inte Är Normalt (t ex ”bögskrivare! Sluta spotta ut tomma A4!”). Där ”normalt” i sig är en följd av något som anses fungera i nio av tio fall, dvs normalt. Det är normalt att använda ”järnvägar!” när man missar slaget på brännbollsplan, men inte skrika ett ”faa-aaaa-aan!”. Ja, när jag gick i första klass och svor uppfostrades jag av en politiskt korrekt lärare.

Järnvägar!

Negerboll är å ena sidan ett (svenskt) kulturellt betingat neutralt ord om ett bakverk gjort av choklad (och, eh … eh … havregryn och smör?), å andra sidan benämning på ett bakverk där förleden numer sen en trettio år tillbaka har ett nominellt rasistiskt förtecken – dvs neger.

Att ingen godistillverkare har döpt sina tomtar av lakrits inför jul har sina randiga skäl – vem skulle vilja köpa ett hekto lakritstomtar?

Det här är det konstifika med ord. Det är VI som ger orden deras betydelse. För många hundra år sen var en bög en bonddräng är så fortfarande i danskan, har jag för mig. För bara tjugo år sen var det fortfarande korrekt att ibland kalla en människa med negroida drag för – neger. Idag är det helt korrekt och rättvist och kanske till och med uppmuntrat att kalla alla med mörkt skägg och hår för muslim. Fast det kanske är en assyrier, eller same, eller någon som t om är född och uppväxt i Norrköping. Varför reagerar ingen mot att muslimer buntas ihop i en homogen terroristgrupp, när vi inte får kalla Obama för neger?

Ser vi på det internationellt är ”nigger” samma brännande ord som ”bög” – det handlar om vem som använder ordet, i vilken betydelse ordet används och hur det används. Neger, i svenskan, ha vidhäftats av rasbiologiska konnotationer, ergo är det ett ”förbjudet” ord. Och alla vita västerländska socialliberala borgarbögar blir upprörda när de konfronteras med prolernas otahårda språkbruk, långt bortom genusdiskursen och konsten att säga att någon är en jävla idiot, men på ett fint sätt.

Det är lite Bäste Broder!-varning på det. Patriarkat 2.0? Kanske t om en väl akommoderad kapitalism med kommunismen som ridå framför tanken att ”alla människor är lika”?

Så, är Linus Fremin en enkel man som du och jag? Jag låter Thåström avgöra.

Negerbollar dock. Och hur i hela friden det är revolt att kalla e liten kaka för en kaka med drag av en person av afrikanskt ursprung (historisk betydelse).

Civilmotstånds-aspekten dyker upp när ”vanliga medborgare” helt enkelt blir lite … punk. När de använder sig av negativt värdeladdade ord för att markera att de är, just, ”vanliga medborgare” – lite lagom bångstyriga, rentav lite bögiga. Det blir ett sätt att markera individualitet i ett annars ganska så konformistiskt samhälle.

Vittnar det om en djupt rotad strukturell rasism? Japp, men vi lever i ett djupt strukturellt rasistiskt samhälle. Att kämpa mot användandet av negerboll är då att spilla energi på en formalia, när den verkliga kampen istället borde föras mot A) Sverigedemokraternas värdekonservatism och i snällistiskt politiskt korrekt regalia skrudade bruk av det nedsättande ordet neger, B) diskriminering, C) strukturell rasism på nationell nivå, inte minst inom arbetsliv och/eller statliga instanser, som t ex Migrationsverket.

Jag ser fram mot den dag då Nyamko Sabuni kan kalla sig neger utan att någon blir uppretad. Men fram tills dess så kan man faktiskt utan större åhävelse strunta i att vara obstinat revolutionär, trots att Revolt Är Frihet.

Gå mot röd gubbe istället. Det är roligare.

Och farligare.

– – – – –
Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , ,

I år får en riktig feminist min röst

För ett tag sen dissade jag Dick Erixon. Så eftersom jag redan har slagit in på banan blogg diss tänkte jag fortsätta med det. Inte särskilt klokt om man vill få läsare, jag vet, men …

Tänk på mig som den där lilla rösten som ropar ”varför då?” när alla andra ropar ”HÄNG DOM HÖGT!!!”. Den där lilla rösten, som när den känns igen förmodligen kommer att dingla bredvid vem som nu lynchades. En rättshaverist, alltså. Det är ju vad de som inte alltid håller med ofta kallas. Ja, en del kallas piratpartister också förstås men vaffan.

Jag är, kort sagt, en elak jävel. En som simmar åt andra hållet, inte därför att han kan, utan för att han måste. En motvall, en obstinat idiot, en antisocial anarkist (som iofs är extremt liberal men med en del obehagliga socialistiska tankar och t om är kommunist, varannan onsdag ojämn vecka jämnt år). Eventuella arbetsgivare som läser de här bör bortse från ordet ”anarkist”. Jag kan uppföra mig, lovar. Bombis.

Det här är dock riktat till en socialdemokrat. Håll nu i minnet att jag faktiskt övervägt att rösta på Mona, men se så det kan gå, Mona … Bo Widegren vill smocka till mig. Det är vad jag ”känner” efter att ha gått igenom en del av hans blogg. Den magkänsla jag får av att läsa hans S-info blogg är nämligen just den. En smocka, eller i alla fall den höjda knytnäven och det outtalade hotet om att om jag inte jävlar i mig håller med kommer jag att få stryk. Revolutionärens glöd. Jag ser en arg man som sett hans egen ideologi falla och förändras och det enda som återstår för att behålla det gamla är hotet om våld – dock i bloggform och med kommunpolitikerns mediaträning insvept i en enorm svada av absolut tomma ord. Ungefär som den där andre folkhemsdemokraten, ni vet.

Jag vet inte om Bo Widegren är feminist, men han använder sig av feministisk terminologi (kanske lärde han sig det av någon på Bommersvik). Jag vet inte ens om han är sosse, för i alla sina texter framstår han som något som vaknat upp ur den sibiriska vinterkylan och rusat åstad med sabeln i högsta hugg på jakt efter dissidenter. Röd från topp till tå, som han beskriver sig själv. Numer är väl sossar mer rosa?

Det hjälper inte att du är bög, Bosse. Jag tänkte faktiskt rösta på sossarna i år, men … nu fan vet jag inte. Du skriver om dig själv att ”Mina vision [sic!] är naturligtvis att partiet – med min ringa medverkan – skall kunna skapa ett samhälle med mindre orättvisa och mindre fördomar.”

Säg mig, Bo, hur du hjälper till med din hatblogg i att skapa mindre fördomar? Hur motverkar ditt närmast oresonliga hat mot en annan bög, Fredrick Federley, fördomar om bögar – och bögar som också är politiker? Hur motverkar du xenofobi och rasism genom ditt oförblommerade försvar av pseudo-antisemiten Ilmar Reepalu? Hur motverkar du väl ingrodda fördomar om sossar, genom att i allt framstå som en betonghäck av värsta slag?

Vill du att jag röstar på ditt parti därför att jag håller med om en del av vad ni säger, eller för att jag inte ska våga röst på något annat? Hänger smockan i luften eller kan vi vara ense om att vara oense?

Jag ser knytnäven där i bakgrunden – och det är fan i mig inte en feministisk näve.

Du, Bo Widegren, är just den sorts sosse så många av oss tänker sig sossar. Oresonlig i ett utåtagerande hat mot ”borgarsamhället” och fullständigt döv för kritik eller andra ideologiska influenser. Är det en bild jag vill ha av någon som vill kämpa för minskade fördomar och orättvisor – en apa med händerna för öronen? En … patriark?

Jag går igenom din blogg och märker hur det för varje ny post i din back log jag läser börjar krypa i mig. En viss motvilja börjar blomma, som växer till en sorts rädsla och blommar ut i en slags skräck att du, med din juridiska bakgrund i b la Högsta Domstolen, kommer att ringa ett par samtal. Alla fördomar jag någonsin haft om politiker dyker upp i mitt liberalfeministiska HBT-sinne och trots oron för att jag snart måste ringa till en advokat kan jag inte släppa den där känslan av att vad jag egentligen står framför är en höjd sabel.

Kanske tillhör du en ”gammal stam”, en där klasshat var viktigare än information, men jag kan inte komma undan den där obehagliga känslan av att du, just du, kräver att jag röstar på dig och ditt parti ANNARS JÄVLAR.

Du skrämmer mig, Bo Widegren.

I år får en riktig feminist min röst.

– – – – –
Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , ,