… i vilken jag med tankens snabba flykt täcker in datorspel, insekter och piratpartiet

Den här blogposten tar vägen åt ett helt annat håll än det var tänkt. I nedanstående text täcker jag in en galen advokat, TV- och datorspel samt mitt oresonliga hat mot insekter och oändliga kärlek för Zerg. Nu när ni läst den här ingressen behöve ni inte läsa vidare, om ni inte vill. På slutet av posten nämner jag också Piratpartiet, men det är för att få fler läsare. I går länkade jag til en porrsite, men det gav mig nominellt fler läsare än vad jag skulle få om jag säger att Rick Falkvinge inte är en insekt. Eh …

(Allt i denna postning är stream of cosnciousness.)

Jack Thompson tycks till sist ha fått ett nytt spelkort vad det gäller hans korståg mot TV- och datorspel i allmänhet och GTA synnerhet. Enligt FN-konventionen för biologisk mångfald är faktiskt 90% av våra barn (sic!) ovetande om hastigheten i vilken våra olika djurarter utrotas.

Att nå endgame är viktigare.

Glöm bengaliska tigrar när det gäller att samla durotar tiger furs. Vem bry sig om elefanter, när pristine ivory grinding får dig exalted med the Consortium och man får lägga vantarna på deras fortfarande utmärkta JC recept? Glöm pandorna, när det går att köpa en kampsportspanda. Vem sa något om pingviner? Det dräller av dem i Northrend (ibland närjag haft tråkigt med min l80 pally har jag jagat pingviner … men jag är iofs vuxen och får göra det, eftersom jag vet att pingviner är … eh … de är visst inte så väldigt utrotningshotade. Tro jag. Men iaf!).

Det påminner mig om att jag snart måste lgga in för att hardcorelevla Hellgrinne. Vad ska Twitterguildet annars tro om mig? Nu röker grannen igen. Det känns i ventilationssystemet, eller så … så har jag flashbacks. Sådant här brukade jag förr om åren skriva med en PRince i mungipan, tills jag brände mig på läppen.

FN anser att TV-spel är allvarligt, förstås. Det flyttar fokus för barnen, som egentligen borde skriva småsagor om Ville Val (alltså Ville djuret Val, inte den tjocka killen i klassen; barn är ju genuint goda och accepterar allas tillkortakomnanden) istället för att köra över horor i GTA. Eller rädda galaxen i Massive Effect 1 eller 2. Med tanke på hur IT-jättar dumpar tungmetaller i Kina borde vi kanske helt enkelt ta handkontrollen från småttingen – och sambon! – och tvinga ut dem i friska luften.

För hopp och lek ute, det är medusinen mot spel!

I naturen finns det smådjur …

Utrotningen av djur- och insektsarter är förstås mycket allvarligt. De är så allvarligt att man inte ens borde skämta om det, med mindre än att en gumiflotte fylld av gröna jägare dyker upp framför en. Och jag har enorm sympati med Greenpeace, för valar är – sin storlek till trots- ganska söta. Valar lever upp till det där ”om man är stor och stark måste man också vara snäll” (som låter som något Astrid Lindgen kokat ihop, men mycket väl kan vara en Alvedon-reklam). Tänk om Festergut hade lyssnat till den maximen? Då skulle vi ha sluppit alla jobbiga korniga raid videos.

Insekter däremot … Jag vet, på ett förnuftigt plan, att insekter gör enorm nytta. Jag vet att de behövs. Men … MÅSTE DE BEHÖVAS SÅ JÄVLA NÄRA MIG!!!

Jag hatar insekter med samma energi som en enbent valfångare hatar Moby Dick. Mitt hat är alldeles oresonligt, nästan, eftersom jag tycker om myror och gärna låter en nyckelpiga krypa omkring på mig. Jag. Hatar. Insekter. Jag Hatar. Dem. Lika intensivt som bin Laden hatar Vilks, lika intensivt som Jimmie Åkesson hatar bin Lade… eh …

De krälar och kryper och slingrar och kilar och smiter och släntrar och gömmer sig i mörka vrår där solljus är en saga elaka spindel- och gråsuggemammor berättar för sina stygga barn. Jag pratar alltså om insekter, inte sverigedemokrater eller andra löss. Jag ger blanka fan i att de, insekterna allså, är Guds Skapelser – insekter skapade Han på en dålig dag, förmodligen en tisdag när det var för långt till söndagen och dagen efter måndagen, som var ganska jobbig.

Jag älskar Starship Troopers. Det är den enda film där mänskligheten faktiskt kickar butt, re insekter. Å andra sidan – här är jag typiskt abmivalent, enär jag nyss nämnde myror och nyckelpigor – älskar jag Zerg. Trots att ljudeffekterna är extremt osmakliga. Det är något visst med slemskjutande getingar och krälande biologiskt kaos. Och ägg! Vi måstehar MER ÄGG i våra spel!

Jag är också ganska övertygad om att Greenpeace skulle ställa sig mitt emellan Protos och Zerg, om det kom til kritan.

Därför borde vi lyssna på FN. Vill vi ha höglevlade barn som växt upp till vuxna i Scorpions, som inte kan lyda order utan att med redneck-dialekt ifrågasätta ens det enklaste, eller vill vi ha en mänsklighet, som genom sitt naturistiska engagemang aldrig komer att komma längre bort från Gaia än Mars?

Svaret är ganska enkelt. Om vi inte värnar våra regnskogar med dess myller av insekter … Oh fy fan.

Det är faktiskt insekterna som håller mig inomhus. Insekterna ch björkarna. Men me insekterna. OCh jag är t om van vid dem; i ena hörnet av rummet sitter nu en liten, liten svart spindel jag kallar Svante. Efter sex öl ser han ut så här:

(Louise Bourgeois)

Och en gång för länge sen hade jag en kackerlacka inomhus. Bara en. Lyckligtvis var hen singel och/eller impotent. I varje fall föråt sig stackarn på resterna av olivolja i en ugnseldfast form jag glömt framme. Det var så jag fann henom, extremt mätt och väldigt väldigt död i en pöl av olja. Hen dog förmodligen lycklig. Att äta sig till döds på livolja måste vara som att ramla ned i ett kar av maltwhiskey.

Jag fick dåligt samvete då, för mitt oresonliga hat. That’s no way for a bug to die … Så jag tog ut henom på gården och gömde honom i en liten grop. Huruvida det lilla kors jag sen satte upp, skapat av två upphittade glaspinnar och ett gamalt tuggummi, hjälpte Kackie vidare vet jag inte, men saken är den att jag tror att Ni Vet Vem ursäktar mig.

Jag hatar ändå insekter.

Därför borde vi spela mer spel.

Snart är det juli, då får jag bli insekt igen. Tack, Blizzard. Inte nog med att ni redan har mig som WoW-kund, nu ska ni tvinga mig att sova ännu mindre bara för att hinna med Starcraft II. Jag är redan nere på tre timmar per dygn!

Oh helvete!

Svante!

Svante, sluta för fan att röra på dig! Jag hatar när spindlar rör på sig!

GET THE FUCK AWAY FROM ME!!!

– – – – –
Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , , ,

Oops!

Glömde!

Piratpartiet! (Den övre länken ska faktiskt tilhöra slug:en med relaterade ämnen). Helt ärligt nu alltså, jag ska sponsra er med en slant när jag kommit hem, kommer ihåg, hittar ert fönster bland all multitasking (se dump), vill, orkar. Men under tiden så kan ni kanske tänka på mig som någon som helt enkelt leechar era åsikter utan att ge cred tillbaka?

Ungefär som de flesta behandlar allt annat material utom porren på the Pirate Bay, alltså.

Aj jävlar. Nu gjorde jag mig visst till persona non grata på hela internätet 😛

Annonser

… under tiden surfar de i Rwanda

Enligt Jörgen Samuelsson är internet en västerländsk lyx och inte en mänsklig rättighet. Angående det senare har han i sak rätt – uppkoppling som sådan är ingen mänsklig rättighet – men rätten att fritt få yttra sina åsikter, hur är det med den?

”Artikel 19
Var och en har rätt till åsiktsfrihet och yttrandefrihet. Denna rätt innefattar frihet att utan ingripande hysa åsikter samt söka, ta emot och sprida information och idéer med hjälp av alla uttrycksmedel och oberoende av gränser.”

(ur FN:s deklaration om mänskliga rättigheter)

Jag börjar misstänka att varken Samuelsson eller någon annan inom hans kader har läst deklarationen. Notera dess uttryck – ”med hjälp av alla uttrycksmedel och oberoende av gränser”. Internet, en uppkoppling, en dator – är just ett uttrycksmedel. Internet är dessutom till sin natur gränslöst.

För att bli lite petimeteraktig skulle man nu kunna hävda att Jörgen Samuelsson öppet erkänner att EU kommer att bryta mot FN:s deklaration om mänskliga rättigheter. Och förstås – deklarationen är en mängd storvulna ord på en bit papper, men utan något reellt värde. Det ligger i vårt eget intresse att upprätthålla dem, men intresset tycks ha svalnat år för år – till och med inom FN-administrationen självt.

För medan vi dividerar om EU:s telekompaket pågår FN-arbetet att kontrollera och begränsa spridandet av fri information. Föga förvånande är Kina inblandat. Kina har ju, så att säga, gått i bräschen för det kontrollerade nätet, för sin nationella säkerhets skull. Så tänker de nog, också, på barnen.

Jörgen Samuelsson tänker på barnen – mer specifikt de afrikanska barnen. Han hävdar att deras främsta intresse är tak över huvudet och inte tillgång till fri information. Men vad hjälper tak över huvudet och mat i magen om du ändå inte har rätt att fritt få ta del av – och sprida – information?

Jag tänker på killarna utanför flygplatsen i Kigali när jag i DN läser vad Samuelsson säger:

”- Är telekommunikation en mänsklig rättighet? Vad tror du en liten fattig pojke i Afrika tycker är mänskliga rättigheter?”

Ja … För medan Jörgen Samuelsson gör sitt bästa för att nedmontera den frihet vi kämpat oss till i Europa enda sen defenestreringen på Vita Berget, så surfar de i Rwanda. Vad kan grabbarna utanför flygplatsen i Kigali tänka om mänskliga rättigheter?

Kanske att det tack vare dem ändå finns möjlighet för dem att ha ett liv. Rwanda har, som vi vet, direkt erfarenhet av hur lite livet är värt, hur lite människans rättigheter kan vara värda. Vilket gör det än viktigare att de mänskliga rättigheterna upprätthålls – för vår skull, men framförallt för de fattiga östafrikanska barnen.

Något mer cyniskt tänker jag att Jörgen Samuelsson inte alls är intresserad av afrikanska ungar. För om han vore skulle han inte propagera för ett inkräktande på kanske den enda långsiktiga möjligheten att bryta den östafrikanska fattigdomen – tillgången till fri information. Förr eller senare surfar någon av afrikanerna med sin OLPC-dator in på FN:s sida om mänskliga rättigheter och förr eller senare har memen om rätten till sitt eget liv och sina egna åsikter spritt sig i de breda folklagren … till förfång för såväl EU, Mugabe som janjaweed-milisen och de somaliska piraterna.

Cynism, kanske, men det är kanske bättre för de korporativistiska intressena att ha en utfattig personalpool att ösa resurser ur, än att ha en befolkning som törs säga vad den vill. Kanske är det till och med så, att det är medvetet som vi hålls i andliga bojor av förnedringskultur? Så länge vi får vårt bröd och skådespel behöver vi inte bry oss om vad som sker bakom våra ryggar. Och det som sker, det sker ju för Vår Säkerhet. Vill vi kanske ha afrikanska pirater i Stockholms skärgård, mmm?

Det är lite fascinerande att Europa går med stormsteg mot en tid av nytt feodalvälde, medan information är fri i ”det fattiga Afrika”.

Afrika är inte längre Mörkrets Hjärta. Inte heller särskilt fattigt.

Tillgången till fri information är en mänsklig rättighet, Jörgen Samuelsson. Internet är ett verktyg för sagda tillgång. En reglering och en möjlighet för statliga och överstatliga organ att stänga av denna möjlighet, är ett lika stort hot, som rädslan för att släpas ut på gatan och bli skjuten, bara för att man viskat ett ord så många, till och med du, fruktar:

Frihet.

– – – – –
Intressant demagogi?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Läs även andra bloggares åsikter om

HerrKlokbok: Jag är bitter, elak och osocial

Hej, mina kära posse!

Jag ska avslöja en hemlighet. Jag är bitter, elak och osocial. Med andra ord så har jag redan bränt mina skepp i den nya ekonomin. För numer ska vi alla FB:a, tweittra, prata med Okända Människor om Viktiga Saker – som fildelning – och vara Sociala.

Under tiden torteras människor till döds och kvinnor våldtas för att de av skam ska spränga sig själva i luften i Allahs namn.

Nu vet jag, som Modern Människa, att det är Viktigt att Nätverka. Så därför tänker jag starta ett posse, ett följe,för alla bittra, elaka och osociala. Det behövs inte alls mycket, jag begär nästan ingenting. Det enda jag begär är att ni faktiskt står för att ni inte alls älskar internet, inte alls älskar att vara Ständigt Nåbara, inte alls anser att Gud är död och Twitter är Hens arvinge … eller att ni gillar vad jag skriver. Om ni gillar vad jag skriver så ska ni definitivt hora lite för mig, för jag horar ju för er, nu? Inte sant?

Det enda jag begär är att ni ska vara er själva. Tänk själva. Tänk inte Rätt – utan  tänk själva. Skärskåda om ni är en del av blogg-memen kring fildelning, eller om ni egentligen tycker att ja, IPRED är en skitlag, men nej – det är Fel Att Fildela (upphovsrättsskyddat material). Sen om ni har några trevliga tankar kring det senare, det inom parentesen, och hur det kan förändras – och hur vi kan få Regeringen att lyssna! – vore det också bra. Vänta er bara inte att jag ska bidra med något, för jag är bitter, elak, och osocial.

Säger jag.

En mycket klok man för omkring tvåtusen år sen hävdade samma sak. Han blev, vad tiden led, också bitter, allt mer elak – särskilt mot olivträd – och osocial (vägrade dricka med sina polare … eller han drack ju, men först efter att ha gett Judas dåligt samvete för att den senare hade sålt sig till RIAA … översteprästerna).

Nu vore det övermaga av mig att påstå att jag är Han, Jonas Gardell alltså, för det är jag inte. Han är riksbög, jag är bara deltidshomosexuell. Och Om jag Vore Han skulle jag i vilket fall sluta som ihjältorterad, återigen inte Jonas G utan Big Jee, ungefär som i Life of Brian:

För jag har verkligen funderat på det här med Nätverk. Med Posses … För tvåhundra år sen var ett posse något alla fruktade. Det var hemskt lätt att råka ut för ett och sluta med nittioprocentiga brännskador p ga kokande tjära och fjädrar. Faktum var att ett posse var något hemuligt hemskt!

Så kom internet, när vi alla ska vara vänner. Well, fuck you, jag vill inte vara vän med dig, Jag känner dig inte ens.

Jag är elak, bitter och osocial. En gång för ett par år sen gjorde jag ett personlighetstest. Där framkom det att jag hade 45 i EQ, m ao näst intill sociopat. Swell.

(Att jag använder engelska ord i den här texten beror på kreatörfloskelgeneratorn XtremeCreator, som föreslår att ”säljidé” eller ”presentation” ska kallas elevator pitch (hissamtal). Men, kära Anna eller någon av dina medarbetare, bara för att något är på engelska är det inte Rätt. Eller Hippt. Cunt är också engelska. Ibland tänker jag just det ordet när jag läser Annas texter.

F övr är jag feminist och hatar förkortningar. Jag är också en hycklare och älskar satir.)

Så, mitt kära posse. Om ni lägger undan tjäran och fjädrarna – och släpp den där järnvägsrälsen! – så ska jag avslöja något som förmodligen kommer få bloggosfären att sätta Joltcolan i halsen:

Jag har skickat mitt manus till Jan Guillou och Liza Marklund. Eller okej då, jag har skickat det till Piratförlaget. Eller – De Som Hatar Nerladdare (enligt bloggosfär-memen***).

Nu är jag kluven, för jag hatar inte alls nerladdare. Jag har ägnat mig åt det själv. Antipiratbyrån får gärna komma hem till mig och titta runt, bara de också passar på att diska. Problemet för mig är nämligen ett problem jag delar med många Nya Kreatörer:

Jag har principiellt inget emot fittdelning eller stavfel – om jag hade något emot fildelning skulle jag aldrig få ner några WoW-patchar, eftersom de relyiar* på Bittorent – men jag har något Djävulskt emot IPRED. Man SKA inte använda en slägga för att laga ett sprucket fönster, helt enkelt. Och det är vad man gör nu. Pontén får kanske starka armar av det, men under tiden får vi andra betal för nya vindrutor.

Samtidigt. Som kreatör vill jag ha kontroll över vad jag skapar. Jag vill möjligen kanske inte om jag inte får royalties som jag ändå inte får eftersom skiten redan har köpts upp av en Extern Distributör fast eftersom jag ändå har upphovsrätt på den så kunde jag scanna in den och lägga upp som .zip eller .pdf eller på TPB men … END STREAM OF CONSCIOUSNESS  – att Recept för Domedagen dyker upp på någon näthandelsboklåda med ett nytt namn på försättsbladet och en Helt Annorlunda story.

Ta ut den meningen och skjut den.

Ni får gärna skriva om den, meningen alltså, eller min debutbok, bara ni berättar var orginalet finns. För vad det handlar om, rent metafysiskt, är min Idé: Det är MIN idé, inte er. Särskilt inte din idé, du med den fula jävla kepsen med texten ”Damn seagulls!”.

Min. Min, min idé, my preciousss … myyyy preciousss …

Jag vill inte att min kreativa integritet blir kränkt, lika lite som jag vill att min personliga integritet blir kränkt, den dag Antipiratbyrån knackar på och tar min dator – och skiter i disken. Tack som fan för det, Pontén! Jag är (dåligt säljande) författare – men är då min integritet intet värd? Ska vi sätta ett pris på integritet? Varför inte sätta ett pris på krativ integritet också, och inte bara personlig?

Jag har fildelat. Jag har konto på TPB. Jag är dessutom bisexuell och arbetslös bloggare (utan A-kassa), längre än så kan väl inte en människa sjunka i dagens nymoralistiska steampunkneovictorianska samhälle. Eller … Okej då, det går att sjunka längre än så.

Jag är feminist. Också. Slå det om du kan. Inte nog med att jag är Värdelös – jag anser också att kvinnor har mänskliga rättigheter!

Dessutom anser jag att för litteraturens skull borde Ayn Rand ha tagits ut i en sandgrop. Så kunde vi … ja, ni vet.

Jag har sagt att jag är elak, va?

Så slår det mig. Här sitter jag, en elak, bitter och osocial typ, och vad gör Johan ”Västfestishisten” Hakelius? Han är elak, bitter och osocial – och får betalt för det. Jag är i så fall bättre än han, deltagarkulturmässigt … för jag är elak alldeles gratis. Och plump. Men Hackan har väl ett nätverk, kan tänka, ett posse … ett uppbåd, förlåt – ett följe.

Jag har inget följe. Vad jag vet. Jag vill inte ha ett följe. Tror jag. Orsaken till att jag gillade orchen Stryker i Stan Nicholls Orcs är att orchen var så … lik mig.

Jag är ingen ledare. Jag vill inte ha ett följe. Så varför insisterar ni på att följa efter mig!?

Life of Brian, igen:

Jag vill ha mina enbär ifred, tack.

Men jag sa visst att jag är hycklare? Minns bestämt att jag sa det … Så nej, smaka på mina enbär, gör det. Strunta i att ni äter upp min mat. Ffs, Antipiratbyrån kommer ju inte ens att ta hand om min disk.

Jag vill inte ha ett följe. Jag vill inte ägna tolv timmar av min produktiva tid till att följa vad som händer om Mig på Twitter, Facebook, Jaiku, Bambuser och så vidare osv. Jag vill helt enkelt vara … lite själv. Så jag kan få skriva. Kan jag inte få skriva, snälla? När blev ensamhet något fult?

Måste jag hela jävla tiden behöva upplysa er jävlar om vad jag äter, var jag är, vad jag gör?

Jag hatar nätverk. Jag vill älska er, mitt nätverk – fast ni dissar mig och tycker att jag borde klippa mig och skaffa ett jobb (förmodligen ett som inbegriper .php-kod eller fildelning). Jag vill att ni ska läsa mig, men jag vill HA TID att skriva vad ni läser. Det här, inklusive formateringar, chat och WoW, tog två timmar. Jag multitaskade, dog en gång och fick kalla fötter för det här inlägget två gånger. Speciellt kring det där om cunt och Anna Troberg. En framgånsrik (?) kreatör får kanske inte bli kallad fitta. På engelska. Jag har sagt att jag är bitter, va?

Om ni hela tiden kräver att jag ska vara ”ständigt uppkopplad” så – fuck you. Det personliga är inte ALLS politiskt, än mindre ER angelägenhet. Jag hatar er, jag älskar er, jag vill krama er alla och rädda er från IPRED – och IPRED är det enda som gör att jag faktiskt kan försöka att, en gång, bli miljonär på vad jag gör. Kanske, för innan dess har jag tvingats till bankrutt konkurs (och Det är jävligt – been there, done it, tasted it!) och skrivit mina texter på en tolvcentimeters remsa jag gömt i en spricka under handfatet på Hall. Där har jag inte beenat eller donat eller tastat. Än.

Tjära mig, klä mig i fjädrar, twittra mig om hur vädret är i Åmål just nu. Men låt mig för i djävulens namn VARA IFRED!. Dessutom vill jag passa på att be om ursäkt till Anna för att jag kallade henne fitta nyss. I och för sig ser jag inget skäl till att just ett könsorgan borde vara ett nedvärderande uttryck, så – Anna! Fitta på! Jag gillar verkligen att du är en sån fitta! Emma är också en, så get used to it. Och ska man tro Politikerbloggen jagar Falkvinge kanske inte just F:or, men i alla fall en säng. Hemlösa politiker är kanske en framtidsmelodi? Om fler vore sådana fittor skulle IPRED aldrig ha gått igenom!

Jag var ju osocial? Jag sa ju det. Dessutom lägger jag inget värde i redan utdaterade utttryck; fråga vilken fjortis som helst vad hon tycker om sin tjejkompis som klättrar i berg iförd Philippa K och jag garanterar att du antingen får höra ett ”jävla Blondinbellawannabee!” eller ett ”Meh! Vicken fråga!”.

Förmodligen är det bara feminister som tänker på Coola Tjejer som fittor. I alla fall jag. I alla fall så är det tack vare fittan Troberg jag blivit övertygad om vikten av ett uppbåd, förlåt – följe. Så … om ni nu insisterar på att följa mig så har jag faktiskt en sida på Facebook, men vänta er inget svar – för jag är en Svår Konstnär, ingen jävla Entrepenör!**)

– – – – – fotnötter – – – – –

*: Relyiar – är beroende av. Ska det vara engelska termer i the text så¨ska det vara _svengelska_ termer i den text:en … text’en … Da Teckst!
**: Jag är premodernistisk i min konstnärlighet och anser att Vi Konstnärer faktiskt är Bättre än Er. Ibland innebär det att vi måste svälta, men vi svälter bara för att ge er dåligt samvete. Så tänk på, nästa gång ni rycker gåslevern ur
Alexander Bards mun, att vi gör det för att ni ska känna som Bättre Människor. Rentav lite … revolutionära. Fight the power – share your files … fast inte mina.

***: Om du bloggar måste du, säger det kollektiva medvetandet, också vara fö fildelning. Annars får du ingen trafik eller så blir du mobbad tills du gömt dig under en uphovsrättsskyddad sten. Vilket säger en del om mänskligheten … för, låt oss säga som så: För mer än tvåtusen år sen var det en enda pirat som föreslog att vi skulle vara snälla mot varandra och att Gud var Hyfsat God – och honom spikade dåtidens bloggosfär upp på två korslagda träbitar.)

– – – – –
Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , ,

Våldtäkt … fildelning … är offrets fel

”We want people to think of these as trial apps since Apple doesn’t allow trials of apps before purchase,” said ”Omar,” one of the creators of the site, who refused to disclose his real name to Wired.com. ”It’s Apple’s fault for not putting up a trials system.”

Så säger piraten ”Omar” till Wired. Då slår det mig, efter att ha läst Djävulskattungens blogpost, att det är ju samma retorik som våldtäkt. Det är offrets fel för att det inte skapade ett försökssystem. Det är DITT fel att du blev våldtagen.

Om inte Apple hade haft kort kjol och spetstrosor skulle de aldrig ha blivit våldtagna.

Jag kommenterade således på Djävulskattungen – och härmed får jag väl komma ut som upphovsrättsförespråkare, till androm och varnagel ity jag är medlem i Piratpartiet. I vilket fall ska det bli spännande att se om jag nu blir utesluten eller inte.

Kärnfrågan, som ofta glömts bort, är:

Hur ska de som skapar kultur få betalt om vi alla sjunker ned i ”deltagarkultur”?

Betänk detta:

Volvo ägnar tio år åt att utveckal en ny revolutionerande hybridmotor, som går på vattenånga och luft. Den sätts in i en ny Volvo-modell, men redan efter ett par dagar ser vi samma motor i ett antal Fiat; en italiensk uppfinnare har kopierat Volvomotorn och använt den för egna syften.

Betänk detta:
En artist – musiker, författare, skådespelare, konstnär – har ägnat tio år åt att utveckla en kulturell nyskapande entitet (en bok, ett album, en tavla, en extremt underfundig skådespelarinsats med massa belöningar i form av Guldpalmer och Oscars). Ett par dagar efter släppet av det Nyskapande Kulturella – låt oss säga da Vincis Mona Lisa – dyker kopior av det upp.

Ser du någon skillnad?

Det finns ingen skillnad. År av möda är nedlagt i samma sak – att formulera en idé till en konkret produkt, vare sig det är en motor eller en deckare som heter ”En Plats I Solen”.

STÖLDEN sker inte fysiskt – och det är här det metadysiska resonemanget inträder. STÖLDEN sker när du tar något JAG har kommit på och använder det för egna syften – UTAN att upplysa världen om att det inte är din idé.

När du sen delar med dig av den stulna idén, produktiviserad till fysisk form i exempelvis formatet ljudbok eller MP3-fil av en låt/album, så har du effektivt sett stulit slutprodukten av vad ja gen gång kom på.

Du har, m ao, undergrävt min kulturella integritet. Detta genom att möjliggöra för en stor publi katt ta del av min idé till noll kostnad för publiken.

Jag väntar fortfarande på en godtagbar förklaring – helst en som INTE innehåller formuleringar som ”nya affärsmodeller” – på vad kulturskapare ska leva av, när den enda effektiva inkomstkällan för kultur urholkas. Den enda effektiva inkomstkällan för kultur är, så som det ser ut nu, royalties på försålda exemplar.

Brtiney Spears, Bob Dylan, Blizzard Entertainment, Jan Guillou etc etc – storsäljarna – kan leva på vad merchandising, konserter och T-shirts inbringar, men hur ska alla andra kulturskapare leva?

Anhängarna av ”deltagarkultur” riktar in sig på det positiva i fildelning, t ex mervärde genom konserter. Problemet är att den stora majoriteten musiker inte har en suck i helvetet att leva på konserter, ens T-shirtförsäljning. Dessutom, i takt med att ljud- och E-böcker blir ett allt vanligare format drabbas också ett traditionellt sett pappersbunder media av den illegala fildelningens negativism; för vem vill gå och lyssna, på konsert, till en författare, som läser upp sin bok? Även om ölen är gratis?

Det krävs en större medvetenhet om intersektionalitetsprincipen, anser jag. Det är gott och väl att kräka ur sig skällsord om populära artister, författare, skådisar – men att för ett ögonblick sänka sig från den omogna, pubertala ”allt ert är mitt” teknokratiska PHP-nivån – en nivå som är extremt vanlig bland fildelningsförespråkare, kanske bäst exemplifierat genom uttalanden av Pirate Bay-grundarna i nuvarande rättegång mot desamma -, att sänka sig från den nivån och för ett ögonblick tänka på vad som INGÅR i kulturellt skapande …

Se där förfaller empatin.

Mig veterligen är inte min egen bok fildelad. Om den så är, må så vara, det förtar inte faktumet att det tog FYRA ÅR att slutföra produkten.

Ska jag leva på folks välvilja för dessa fyra år? Sak jag leva på att folk kommer ihåg att pynta några tior på Paypal?

Eller ska jag leva på de 17% royalty jag trots allt får, enligt nuvarande lagstifnting?

Gissa hur många böcker jag tänker skriva om hela min existens vilar på att du kommer ihåg att besöka Paypal efter att ha tagit ner .pdf-formatet.

Arbetar du gratis? Inte?

Det gör inte jag heller.

Så varför ska just jag, en kulturskapare, bli våldtagen av patriarkatets fega fildelande verktyg?

(Ja, fildelning är härmed en genusfråga. Ropa på Per Ström!)

– – – – –

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Kapitel 1, Bok-SM och De Redan Döda

Efter viss vånda på grund av de definitivt basala formateringsmöjligheter som finns på  Kapitel 1, så har jag så äntligen slutfört vad jag satte mig ut för att göra. Nämligen att lägga upp en bok, just där. De Redan Döda.

Nu är Kapitel 1 ett samarbete med bland annat Piratförlaget som inblandade, så vissa fundamentalistiska Guillou-hatare kommer antagligen se mig som en svikare. Well, tough luck, motherfuckers.

Pengar luktar inte, som någon gammal romare lär ha sagt. Om jag råkar vinna bok-SM med mitt bidrag så ska jag skratta hela vägen till banken. I annat fall har ni en alldeles gratis bok att läsa – och det går ju inte att konkurera med gratis, eller hur det nu var. Förresten, bara för att hora lite extra för mina läsare, så är jag också medlem i Piratpartiet – så det dräller av pirater i mitt liv, så att säga. Piratförlaget och Piratpartiet har dock inget med varandra att göra, förutom att de senare gärna ser att de förras böcker går att ladda ner.

För er som inte är fundamentalister finns i alla fall boken att läsa på http://www.kapitel1.se/joakim-andersson/de-redan-doda .

Så här är baksidan:

I skuggan av dramatiska händelser kring en gård i Uppland försöker Linda Persson pussla ihop bitarna av sig själv. Polis, skottskadad krigsveteran, ett förflutet som på nytt hemsöker henne – ett pussel hon knappt klarar av att lägga.

Hemsöks hon verkligen av sin döda syster Maria?

Steg för steg närmar hon sig undergången. I ett sista desperat försök att komma på rätt köl återupptar Linda kontakten med sin gamla pluton. Somliga finns inte längre, andra vill inte prata.

Mark Hamel – en man hon älskat och kanske ännu älskar – blir det allra sista halmstrået. De återupptar både sin kontakt och sitt förhållande, men det är försent för Linda.

I skuggan av ett liv som i grunden krossats försöker Mark Hamel finna någon sorts stabil grund. Medan han ännu återhämtar sig från en svår brännskada han ådrog sig under sin tid i Utlandsstyrkan skakar hans tillvaro sakta sönder.

Är vålnaderna som jagar honom verkligen där? Törs han i så fall följa dem – och vart?

Hoppet om räddning flämtar svagare för varje hjärtslag. Det enda som håller honom hjälpligt uppe är hans hemliga, kanske skamliga, fritidsintressen.

De är överlevare, var och en. Men bara de redan döda överlever, men lever inte.

Och vem kan motstå en bok som börjar med meningen: ”Bilbrandsrökar målar svarta streck mot en grå pannå.”? Eller som innehåller underbara meningar som

”Tusen meter död i glänsande mynt.”

Inte jag. Och jag har ändå skrivit den! 😀

Gå in och rösta. Vinner jag så är ni alla bjudna på festen (jag tänker bjuda Liza Marklund med, så då kommer ändå inte nio tiondelar av er. Tough luck, igen, motherfuckers.)

– – – – –
Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , , , , ,

Så här går fildelning egentligen till

Så här går fildelning egentligen till. Låt oss ta filmen ”300” som exempel:

1: Leta, leta, leta, leta efter ”300” på t ex Pirate Bay.

2: Klicka på en länk.

3: Läsa på. Men hoppa över kommentarerna, det är i 99% skit; pervostinna neurotiker med för mycket testosteron i sina finniga tonårskroppar. Att läsa kommentarerna på Pirate Bay påminner om att tjuvlyssna på Black Army och någon motståndarsuportergrupp, ögonblicket _innan skiten träffar fläkten_.

4: Spara länk.

5: Klicka … under förutsättning att du har Ett PRogram (!) – annars:

5:1: Klicka …

5:2: Installera …

5:3: Konfigurera … göra fel … konfigurera igen … få felmeddelande …

5:4: Starta om datorn.

5:5: Avinstallera och installera om …

5:6: Se 5:3.

och sen:

6: Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta.

*ny dag*

Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta. Vänta.

*ping!*

7: Leta upp filen, dubbelklicka … vänta på vald mediespelare …

8: Googla. Efter något som kallas ”codec”. Wiki på ”codec” för att fatta vad det är. Leta … hitta … installera …

9: Avinstallera. P ga Spyware.

10: Googla. Hitta (rätt?).

11: Installera.

12: Vänta … Räkna till tio, krama bordsskivan, försöka att inte skrika åt katterna.

13: Ah. Fel codec.

14: Googla. Leta. Hitta!

15: Installera … Vänta … Aha!

16: Leta upp filen, dubbelklicka … vänta på vald mediespelare …

17: Titta på … alla stora, vackra pixlar, och njut av ljudet – av den ingusjenska voiceovern, textad på isländska.

18: Titta på klockan.

19: Gå till videobutiken.

20: Kom hem, se film.

Så här går det till att hyra en film:

1: Lämna hemmet, lås dörren.

1:2 (frivillig regel): Ta på ytterkläder.

3: Leta … Leta …

4: (Gäller endast om exemplar uthyrt) Gå till en annan videobutik.

5: Hyr. (Så länge du inte har alltför många uppradade förseningsavgifter tar det … en halv minut. Och du kan flörta med videobutiksbiuträdet under tiden.)

6: Gå hem.

7: Starta DVD.

8: Njut.

På vilket sätt är fildelning ett hot mot artisterna, filmskaparna, författarna?

– – – – –
Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Raggningstips, någon?

Saker man inte ska säga på krogen:

”Hej, snygging, vet du vart jag jobbar?”
”Nä?”
”Ifpi.” *paus* ”Vaffan!? går du!?”

****

”Du, jag kan fixa en schysst rulle till dig via Pirate Bay!”
”Ja, hmm … ”
”Men vad? Vi kan vidda den ihop?”
”Jag jobbar på Ifpi … ”

****

”Jag har sjukt mycket music hemma, kexet. 50 000 låtar, typ.”
”Får jag be om ditt personnummer?”
”Jobbar du på Ifpi?”
”Mmhmm!”
”Fuck.”

****

”Guzzen ba’ typ sa att hon ha typ fläskigaste X-boxen hemma dårå, chippad såklart. Å hennes PeeCee är typ tankad med en fucking load av musik va.”
”Vad heter hon?”
”Emma”
”Var bor hon?”
”Någongatan 1 ..?”
”Jag ska bara ringa ett samtal … ”

XXXX

Saker man (kanske) ska säga på krogen (gå till rätt krog!):

”Jag köper all min musik.”
”Sorry, jag vill inte fucka med en loser.”
”Jobbar du på Ifpi?”
”Nä, Bahnhof.”

****

”Jag köpte Ironman svinbilligt per postorder från New York.”
”Ja?”
”Har du en regionsfri DVD hemma?”
”Nej.”

****

”Ska du ha en öl?”
”Nej tack, jag kör AOL.”

****

”Du, den där piratsymbolen du har på blusen, den är rätt snygg.”
”Jobbar du på Ifpi?”
”Mmm … ” *paus* ”Vaffan!? Går du!?”

– – – – –

Inspirerat av Mina Moderata Karameller, SvD, Basic Personligt och Sura Karameller.

– – – – –

Intressant?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,