GRANNSAMVERKAN (NSFW)

Under vissa augustinätter tycks månen vara närmare. En väldig glob av ljus nära horisonten, inte en sol, inte en planet, blott en satellit. Det sägs att månens dragningskraft påverkar mer än bara tidvattnet. Människan blir … mer vild. Mångalen. Dag som natt … som morgon.

Om inte värme innebar migrän skulle Ida definitivt ha varit mångalen. Sommaren, sen så länge hon kunde minnas av sitt snart 50-åriga liv, hade alltid varit mer lustfylld än andra årstider. När Karl levt hade de knappt lämnat sängen om helgdagarna, insvepta i kroppsdoft och svett, huden klibbig av sav och säd och saliv.

Om inte värken varit …

Augusti. De första dagarna av rötmånaden. Stockholm fladdrade av och an framför hennes ögon. Knappt efter sju på morgonen och termometern visade redan på 22 grader. Framåt lunch skulle värmehinnan få allt att skimra. Framåt eftermiddagen skulle bara några steg utanför luftkonditioneringen täcka henne med en tunn, smått obehaglig men inte helt otrevlig hinna svett. När kvällen kom skulle hon äta Treo som godis; hög värme gav henne alltid huvudvärk. Det hade varit så här i tre veckor nu. Sol. Inte en droppe regn. Tre veckor av hetta – Ida var ledig, mot sin vilja, allt på grund av Sean Connery.

Värmen hade på allvar stigit några dagar efter midsommar, som följt traditionen och bjudit på utmärkt väder tills den första grillen tänts någonstans i Sverige. Då hade regnet börjat och inte slutat falla förrän tre dagar senare. Det var förstås typiskt. Ida hade haft semester under sommarens kallaste och mest regniga dagar. När hon började jobba igen hade värmen stigit. Dag för dag.

En varm kväll i slutet av juli hade Ida roddat en projektorduk på Björklidens innergård och lånat högtalare från fritidsgården tvärs över gatan. Några dagar före fredagskvällen skickade hon ut en enkät bland de boende i åldern 75-90 år om vad de helst ville se. Tid fanns för 3 filmer. Det gick att välja på Sound of Music, Göta Kanal eller Eget Alternativ. En förkrossande majoritet ville se något med Sean Connery. Det blev således James Bond-kväll på Björkliden.

På det hela taget blev det en utmärkt filmkväll. Det blev rentav rubriker i lokaltidningen. Skiten träffade fläkten först en vecka senare. Hotfulla advokater kontaktade Björklidens personalchef; olaglig filmvisning, upphovsrätt och hela köret. Samma dag som SMHI förkunnade ”den varmaste sommardagen på 25 år” (medeltemperaturen mitt på dagen nådde över 35 grader) blev det nya rubriker. PENSIONÄRSHEM POLISANMÄLS FÖR FILMVISNING.

Sannerligen, allt var som det skulle i Sverige.

Ida visste att hon inte hade fler semesterveckor att ta ut. Likt förbaskat fick hon ”betald semester”. Augusti, Sverige svettades … och Ida hade avsked på grått papper. Tack för den, mr Connery.

Lägenheten var varm om nätterna och kändes som en bastu om dagarna. Hon hade ingen fläkt, bara gott om IKEA-möbler. Fläktarna var slutsålda. Inte ens att vistas på balkongen hjälpte. Lägenheten hade österläge; fram till tidig eftermiddag brände solen mot betongen, mot metallen, mot plexiglasfönstren från golv till tak. Framåt midnatt slutade uterummet kännas som en bastu och hon kunde nästan vistas ute … om det inte vore för huvudvärken.

Luften stod stilla över hela stan. Trädgrenar slokade. Gräset låg blekgult och brunrött på gårdar och gator. Blomrabatter var grönaktiga fält av fallna blommor. Inte ens insekterna orkade flyga särskilt långt. När fredagseftermiddagen började falna, en värld av rödaktig solnedgång, steg månen. Augustimånen.

Blodröd.

De första heta dagarna hade hon klätt sig så lätt som möjligt. Shorts, linne, bomullsunderkläder. Lägenheten tycktes dock lagra värme; inte ens sena nätter gav särskilt mycket svalka. Redan efter några timmar i dagsljus kände hon håret klibba fast vid huvudet. Kroppen kändes tung, slö, täckt av en aldrig helt torkad hinna svett. Det gick inte att duscha hur länge som helst; hon stod i kallt vatten tills fingrarna och tårna liknade russin … men efter en halvtimme svettades hon igen. Svett sved under armarna, sved under brösten, sved mellan benen, mellan magens valkar. En fördel med hög värme och dålig matlust var att kilona rasade. Åtminstone 1 kilo. Å andra sidan drack hon för mycket läsk med is så det man förlorade på gungorna togs igen på karusellen.

I takt med hur värmeböljan höll i sig föll plaggen, ett efter ett. Till sist vankade hon långsamt runt i lägenheten endast iklädd trosor, så små som möjligt … ju större hudyta som kunde suga i sig svalka, desto bättre. Till sist föll också trosorna; hon tyckte inte om att gå helt naken men vad kunde hon göra? Den förbannade huvudvärken …

Under andra förhållanden skulle hon knappt kunnat hålla sina fingrar i styr med så lite kläder och så mycket hud, men migränen kortslöt varje uns av lust. Hon tog sig för att sova på en uppblåsbar madrass på balkongen. Det hjälpte. Framåt 4-tiden på morgonen brukade hon svepa ett lakan om sig; natten är alltid som kallast timmen före soluppgång.

En tidig morgon vaknade hon efter en besynnerlig dröm om påskliljor. Fortfarande halvsovande satte hon sig upp, till hälften insvept i lakanet men med bar överkropp och svart lockigt hår i svetthäng kring axlarna.

Det satt en man hopsjunken på balkongen bredvid. Naken sånär som på en handduk kring midjan. Hans huvud hängde framåt. Han var i 20-årsåldern, nästan helt hårlös utom en tunn svart strimma hår från en bit ovanför naveln till alldeles nedanför halsgropen. Rakat huvud, en klubbsymbol på ena axeln. Det stod en ölburk på bänken bredvid honom, en askkopp, en bok och glasögon. Nattlampan på balkongen lyste; han satt som i en cirkel av gulvitt ljus. Mal och nattfjärilar dansade alltjämt kring lampan.

Ida svepte in sig i lakanet, drabbad av en hastig ängslan. Hon gjorde en ansats att gå in men … men tänk om han var sjuk? Det var inte normalt att sitta och sova. Hennes ängslan gled gradvis över i oro. Olsson, grannen hette Olsson. Hon visste bestämt att han hette Olsson. P. Olsson, till och med. Hon harklade sig. P. Olsson vaknade inte. Hon tog några steg närmare sitt balkongräcke. Och ropade:
”Hallå?”

P. Olsson var åtminstone inte död. Han spratt till, grymtade en flämtning. Desorienterad – så som man gärna är om någon väcker en på balkongen med ett aningen för högt ”hallå” – såg han sig om. Så log han, ett inte helt oävet leende trots att han var nyväckt och kinderna täcktes av åtminstone en veckas skäggstubb. Han lutade sig fram en aning; en handduk är, trots allt, inte tänkt att dölja ett morgonstånd. Lyckligtvis hade en lagom rund mage som dolde det mesta av det uppenbara.

”Hej där,” sa han, generad. Rösten rosslig. Han hostade, harklade sig. ”Hallå.”
”Ja, eh … jag blev lite orolig,” sa Ida. ”Såg dig, tänkte om nåt hade … om du var sjuk, typ.”
”Varm.” Han gäspade. ”den här värmen håller på att ta kål på mig … ”
”Jag vet hur det är,” sa Ida. Hon vågade sig på att le.
”Tack för att … ”P. Olsson skrockade. ”Tack för att du väckte mig. Jag heter Peter.” Han skrattade generat. ”Ja, nu när vi är grannar och … alltså, ursäkta min klädsel. Det är värmen. Jag trodde inte någon var hemma hos grannarna … tänkte att … ja, vaffan. Sorry.”
”Gör inget,” sa Ida och log. Därpå talade hon innan hon hunnit tänka. ”Vill du ha kaffe?”
”Gärna det, men … ”
”Vänta där ska du se,” Ida log. Så försvann hon in i lägenheten. Hon återkom 10 minuter senare, klädd i bikinitopp och lakanet svept som en sari kring midjan. I ena handen höll hon en kaffemugg. I den andra handen en termos insvept i en handduk.

Peter hade bara nästan väntat. Han hade hunnit med att dra på sig ett par shorts – hawaiimönstrade – och ett linne med en urtvättad, knappt synlig bild av Ramones. Ida visste inte riktigt varför, men hon blev lite besviken. Det hade varit roligare att se honom kämpa med att dölja sin erektion.

”Fånga!” sa hon – och slängde över termosen. Peter fångade den. Ett ögonblick såg de på varandra – så brast de bägge ut i skratt. Han hällde upp en mugg kaffe, tände en cigarett och höjde muggen.
”Ja, skål då,” sa han och smuttade på kaffet. ”Gott kaffe. Eh, vill du ha en morgoncigg?”
”Visst, varför inte,” sa Ida och sörplade kaffe. ”Jag tänkte sluta röka men … jag är bra på prokrastination.”
”På vad?”
”Skjuta upp grejer.”
”Du är bra på kaffe i alla fall.”

Han slängde över ett paket cigaretter, Lucky Strike. De satt på varsin balkong en god stund, drack kaffe och rökte. Ingen av dem sa något, Ida satt bakåtlutad mot sin vägg, Peter satt framåtlutad med hastigt flackade blickar mot henne. Till sist blev tystnaden lite besvärande, så Peter bröt den:
”Varmt som i helvete om dagarna va, men såna här morgnar är fina.”
”Jo,” sa Ida. Hon sneglade mot honom. Han hade lutat sig bakåt, shortsen bulnade. När han blev medveten om det lutade han sig fram igen med rodnadsfläckar på kinderna.

”Har du bott här länge?” sa Ida.
”Flyttade in för några veckor sen” sa han, blicken riktad framåt som om han ville men inte vågade titta på henne. ”Första egna lägenheten, va. Och du?”
”Tio år, lite drygt. Jag ärvde den när min man dog.”
”Oj! Jag beklagar … eller, det är så man ska säga va?”
”Tydligen. Det är länge sen nu, så jag är inte särskilt skärrad längre.”
”bor du där sj… ah vaffan, jag menar … ”

Han vände blicken mot henne när hon skrattade kort. Hon nickade med ett leende. Så reste hon sig och nickade mot termosen på bänken bredvid honom.
”Behåll termosen om du vill, eller släng över den,” sa hon.
Han skrattade lite generad, fimpade cigaretten, svepte in termosen i handduken och slängde över byltet. Ida fångade fumligt men tappade den inte.
”Tack,” sa hon. ”Ja, eh … jag ska … vi kanske ses under dagen?”
”Vete fan, balkongen är en masugn på dan.”
”Du har kanske en fläkt?”
Peter skrattade tyst och nickade.
”Känner mig som en jävla slusk vet du, två fläktar framför mig i soffan, fotboll eller film eller nåt game på Tvn. Och en kall bärs. Eller fler. Det var nog därför jag somnade.”
”Är det bara du eller ..?”
”Uh-huh. Jag har svårt å hitta en tjej. Det ska vara vältränat, inte … ja.”
”Ah, okej … ” Ida nickade och log. ”Dina cigg!”
”Behåll dem om du vill. Jag har fler.”
”Okej.” Hon vinkade lite åt honom, avmätt, blygt. ”Vi kanske syns nästa morgon då. Ha det bra med fläktarna.”
”Har inte du någon?”

Ida skakade på huvudet och återvände in. Alldeles i balkongdörren hejdade hon sig och såg på honom. Han hade lutat sig tillbaka, gäspade, bula under shortsen.

En stund stod hon vid diskbänken efter att ha sköljt ur termosen och lyssnade efter ljud från grannbalkongen. Hon hade glömt sin kaffemugg ute. Dessutom borde hon hämta in madrassen. Men om han satt kvar … det skulle bli genant. Hon bestämde sig för att vänta till senare, kände efter om huvudvärken var på väg men kände inga symptom. Inte ännu. Lägenheten var varm, inte obehaglig ännu men snart … framåt lunch …

Hon svepte av sig lakanet medan hon gick mot badrummet. En kall dusch var vad hon behövde, alldeles. Hon drog av sig bikinitoppen, klev in i duschen och skrek till. Iskallt vatten! Febrilt drog hon reglaget något åt sidan, ljumhet övertog kylan, värme … Hon reglerade, drog reglaget mot sig – ljumt, näst intill kroppstempererat vatten i högt tryck. Hon blundade, lutade huvudet bakåt, lät vattnet skölja över ansiktet. Hon suckade tungt, avslappnat, kände tyngden från sitt hår strama mot huden när det dränktes i vatten. Det störtade, rann, droppade och ringlade sig över henne, mild värme, vederkvickelse. Starka strålar kittlade och retades.

Hon lutade sig mot väggen med ena handen och lät den andra hänga slappt utmed sidan. Muskler som börjar knyta sig under natten mjuknade. Morgonkaffet tryckte på – kanske borde hon inte, vad skulle folk tänka?
Ingen kommer naturligtvis att veta det.

Hon pressade den lediga handen mot sin sköte … varmt urin stänkte mellan hennes fingrar, rann och droppade utmed hennes arm. Så länge sen; Karl, när han levde, de hade utforskat många fantasier. Hon hade stått grensle över honom, pissat på honom, han hade böjt sig uppåt när hon var klar och slickat henne fortfarande medan hon droppat. Just i det här badkaret.

En hastig minnesbild fick henne att slå upp ögonen; vatten rann in i dem, det sved. Hans kropp, inte Karls men Peters kropp, inte särskilt vacker kanske men hans kropp. Bulan. Bröstvårtorna styvnade. Hon blundade. Minnesbilden återkom. Nu blandades den upp med fantasi; hon inbillade sig att han stod bakom henne, hon höjde sin fria hand mot ena bröstet, kramade det, rullade bröstvårtan mellan fingrarna. Fantasin blev mörkare, mer påtaglig; med ens önskade hon att han var där. Hon rätade upp sig, klev ut ur duschstrålen, släppte ut ett djupt, renande andetag och hakade loss duschen. Alldeles som hon tänkte använda den mot sitt underliv hörde hon dörrklockan.

En varm puls av begär mullrade långsamt upp genom hennes kropp, från skötet till hjärtat. Känslan var så intensiv att hon nästan tappade andan. Plötsligt mindes hon att han glömt plastmuggen på termosen: Kanske han var ordentlig!? Generad, rentav – inte vilja stjäla en plastmugg för 2:50 … Hon stängde av duschen. Klev ur badkaret, svepte en handduk runt håret, en badrock runt kroppen. Det kan har varit hennes inbillning men hon tyckte sig höra ett kippande ljud när hon gick ut i hallen, som en naken fot i en vattenfylld gummistövel. Från mellan benen. Våt.

Fort ut i hallen. Hon hakade av säkerhetskedjan, struntade i att spionera genom dörrögat (som hon alltid gjorde) och läste upp dörren. Hon öppnade den, redan halvvägs på väg att säga ”Kom in! Jag vill ha dig!”.

Det stod en ung man i kostym utanför dörren.
”Du är inte … ‘Hetsexigslyna’ va?” sa han.
Ida stirrade på honom.
”Nä, då … eh … ” Han skrattade generat. ”Ah, shit. Måste ha tagit fel dörr.”
”Va?”
”Ähe… ah … ehm …” Han tog några steg bakåt. ”Jag vet … inte … ”
”Vad vill du!?”
”Jag, asså, en annons åså å ja … eh … ”

En röst från trapphuset. Peters röst:
”Problem, mannen?”
Ida kikade ut genom dörren, tillräckligt långt bort från den mystiske mannen för att känna sig säker.
”Peter!?”
”Tjenare.” Han log, generat. Han höll en bordsfläkt i ena handen, plastmuggen i den andra.
”Känner du den där?” Ida hötte med en tumme åt den skumme typen; lång, ganska välbyggd men just nu pionröd i ansiktet.
”Aldrig sett han förr.”
Främlingen dröp iväg så snabbt att Ida nästan blev orolig att han skulle snubbla på sina egna fötter nedför trapporna.
”Märkligt,” sa Ida. Hon skrattade. ”En fläkt?”
”Ja jag tänkte att … eh … ja alltså, jag har två och visst sa du a-”

Hon tog några steg ut i trapphallen, grep honom om linnet med bägge händer och retirerade, snabbt. Han famlade, snubblade efter henne in. Alldeles som de var innanför dörren drämde hon igen dörren.

”Tack,” viskade hon, tog fläkten och ställde den på golvet. Hon fick huka sig för att inte tappa den. Hon blev kvar, hukad, framför honom, tittade upp mot honom.

”Alls ingen … orsak?” Han harklade sig. Den här gången gick det inte att gömma sig. Hon reste sig upp framför honom, för några ögonblick stirrade de på varandra med halvöppna munnar. Han tappade plastmuggen i golvet. Den studsade över stengolvet med små plastiska klick i samma ögonblick hon tryckte upp honom mot väggen och kysste honom, tungan halvvägs ut redan innan hon mötte hans läppar.

Han famlade med ena handen utmed väggen, sökte stöd, men istället gav han med sig när hon tryckte ner honom till knästående med bägge sina händer på hans axlar. Hennes badrock gled upp; hon kavade sig ur den, den föll kring hennes fötter. Han lutade sig fram, hon pressade sina händer mot hans bakhuvud, kände snagget kittla hennes handflator.
”Uff!” grymtade han.

Ida fnissade. Pressade hans ansikte mot sig, juckade med underlivet tills han förstod. Men han var ovan eller okunnig; hon sjönk ned på knä framför honom, kysste honom – och lade sig raklång ned på hallgolvet, särade på benen.
”Welcome to the djungle,” viskade hon – och ledde honom rätt.

Instinkt tog över där kunskap fallerade. Hon brydde sig inte om att han slafsade runt som en galning, såsmåningom hittade han rätt. Gång efter annan hejdade han sig, andades tungt, plockade könshår från tungan. Han fick inte långa avbrott. Hon styrde honom med händerna. Hon skuffade honom med underlivet. Hon lockade och drog tills primitiv lustkunskap tog överhanden. Då njöt hon.

Hans tunga utmed blygdläpparna, uppåt, nedåt, runt i vilsna danser. Gång efter annan flyktade han närmast i förbiseende över hennes clitoris; hon kved högt, mest för att han skulle förstå var han skulle koncentrera sin flyktiga tunga. Minuter lades på minuter. Han slet av sig sitt linne och tittade upp på henne, över hennes kropp.Valkarna, brösten; en fruktbarhetsgudinna på golvet.

Hon log mot honom och viskade ”fortsätt”. Det gjorde han; bättre på det nu, mer detaljerad. Hon hjälpte honom med sina fingrar; särade på blygdläpparna, lät honom … dricka. Orgasmen lät dock vänta på sig; åtminstone hennes. Han överraskade henne med att plötsligt stöna högt, pressa hela sitt ansikte mot hennes håriga sköte, väsa, flämta, grymta.

”Oh jävlar,” viskade han.
”Kom du?” Hon kunde inte hjälpa det – hon skrattade.
”Måste vara värmen,” sa han, rullade över på rygg och gömde ansiktet i sina händer. Hon skrattade när hon kröp ned utefter hans kropp. Hon knäppte upp hans shorts, drog ned gylfen och drog av honom shortsen. Han var rakad, inte helt nyligen men kanske veckogammalt. Sperma klibbade vid hans långsamt slappnade kuk, hans mage. Frän doft, den stack i näsan men var behaglig – färsk. Hon kysste hans mage, gled nedåt, slickade honom ren.

”Oh shit,” viskade han.
”uh-uh,” sa hon, fångade in hans kuk med munnen och lekte med den; slapp ännu men hon kände hans puls öka. Hon släppte ut den, smaskade med munnen, kröp upp till honom och kysste honom. ”Brukar du raka dig?”
Han rodnade när han skrattade.
”Det var ett knäppt infall,” sa han. ”Lekte runt efter lite porr. I duschen.”
”Kom,” sa hon, reste sig och tog hans hand. ”Vi vilar lite?”

De kysste sig fram genom hallen till sovrummet, men där hejade hon sig. Istället grep hon tag om hans kuk och ledde honom ut på balkongen. Han hårdnade under den korta marschen. Hon sjönk ned på madrassen, redan solvarm. Han stod över henne en stund, men så gick han ned på knä mellan hennes ben och lutade sig fram över henne, vilade på armbågarna. Hon grep tag om honom, guidade honom.
”Jag har aldrig gjort det,” viskade han.
”Är du oskuld?”
Han nickade.

Hon kramade honom, drog honom intill sig hårt. Balkongen började redan bli bastuvarm; hon kände svetten bryta ut över deras kroppar. Som en tunn, lätt hinna av glidmedel. Våt.
”Det är enkelt,” viskade hon och bet honom löst i örat. ”In och ut. In och ut. Långsamt först.”
”Skydd!?”
Hon fnissade. Kysste honom.
”Jag är 50 år gammal, gullet.”
”Men jag me…”
”Ssssh … du är frisk?”
Han nickade.
”Då så. Jag med.”
”Snacka om grannsamverkan!” sa han och fnissade.

Instinkt är förprogrammerad. Hon borrade in sina naglar i hans rygg när han trängde in i henne, låste sina ben om hans rygg, vaggade efter en stund sökande i rytmen. Glömsk om allt, dagsljus, värme. Bara underbar. Han höll ut i nästan en hel minut innan han hävde sig upp på handflatorna och grymtade ett ansträngt: ”Kommer snart!”.

Hon vältrade över honom på rygg. Han gled ur henne i rörelsen. Hon hade knappt hunnit böja sig ned över hans kuk och fångat upp den mellan läpparna innan han kom; en imponerande varm lättflytande kaskad. Den stänkte in i hennes mun, smak av sav och säd blandades med doften av kön och färsk svett. Hon höll hans kuk i munnen ända tills han började slakna, slickade runt, lekte runt … och lämnade den nästan motvilligt. Hon såg upp mot honom, leende med stängda läppar – och lät sperma välla ut över sin haka. Den hängde kring hennes underläpp ett ögonblick innan sega droppar lämnade genomskinliga stänglar av saliv efter sig. Hon smetade ut det över sin haka, sin hals, sina bröst. Kände sig iakttagen.

”Vi har publik,” sa hon och fnissade. Hon vinkade. Peter vinkade, något mer tvekande.

En man stod i fönstret tvärs över gatan och såg på dem. Efter en stund tog han sin telefon och ringde till polisen.

Sannerligen, allt var som det skulle i Sverige.

(Varför publicerar jag en lätt pornografisk novell? Därför att den dök upp i mitt huvud. Konsten att övertala sin hjärna att återigen bli offentlig författare – om än av en blogg – är nämligen att inte censurera sin hjärna. Se det här som en furageexpedition in i fordom välkända territorier, som av olika orsaker varit mycket vilande under mycket lång tid.)