En av orsakerna til att jag har varit delinkvent med bloggen är oljud. Försök skriva något bitskt om fildelning eller dill när det låter ”Baaaarrrrrrrrrrrr Baaaarrrrrrrrrr brrrrrrr brr brr brr brr BAAAAAARRRRRRRRRRRR!!!” i huset. Ljudet ifråga, som jag så onomatopoetiskt skapade med bokstäver är nyss, härrör från tre sorters elektriska apparater: Betongborr, slagborr och någon annan maskin jagi nte har sett. Men den låter ändå ”Baaaarrrrrrrrrrrr Baaaarrrrrrrrrr brrrrrrr brr brr brr brr BAAAAAARRRRRRRRRRRR!!!”.
Det pågår stambyte i huset. Nu har hantverkarnas hord kommit till mig. Ett par saker faller mig in. Till att börja med – de väcker mig. De kommer redan klockan sju! Stackars jävlar, som måste börja jobba så tidigt. Om jag vore hantverkare skulle jag förmodligen drälla in strax efter lunch, fråga om jag kunde få en kopp kaffe först och sen skjuta brisen en timme eller två med ägaren till huset/lägenheten (och kanske flörta). Med andra ord skulle jag bli ganska kortlivad som hantverkare.
Men sju! Shit, liksom! Sju! 07:00! Eller där omkring – klockan 08:00. Det är också tidigt, jättetidigt! Fan, jag ligger och sover då ju, drömmer om banor i Halflife2 eller anat – och så, strax efter åtta: ”Baaaarrrrrrrrrrrr Baaaarrrrrrrrrr brrrrrrr brr brr brr brr BAAAAAARRRRRRRRRRRR!!!”
Så, stackars lilla jag kravlar mig ur sängen, möts av en muskulös yngling bärande på en Mojäng i hallen och kommer ihåg det där med hantverkare. Tur det, för om det här hade varit USA hade jag haft en M1911 under huvudkuden. Och att möta en muskulös yngling i hallen en tidig morgon innebär att jag per automatik, en sekund, tänker inte ‘hantverkare’ utan ‘hjälp!’ (sen tänker jag ‘Mmm – yummie’). Och så skulle det ha blivit rubriker. Om jag bott i USA, alltså.
Men det blir det snart ändå. För vattnet är nämligen avstängt. Efter den initiala chocken inser jag att det är en ofarlig rörkrökare, så jag följer min vanliga vana i det jag är en morgonmässig vanemänniska. Jag följer samma spår, så at säga – vakna, komma ur sängen, titta längtansfullt på sängen … och ta mig i kragen eftersom det snart blir kaffe.
Utom … Idag. För vattnet var avstängt. Toalettstolen var också borta. Nu _borde_ det inte ha kommit som en överraskning, alltså. Stambyte är ju liksom inget som någon kommer på en dag och sen genomför nästa dag, utan det har varit en lång process med mycket och bra information. Så jag _borde_ inte ha blivit överrumplad. Men – det blev jag. Tämligt.
Utan kaffe klädde jag mig och packade ned nödvändiga utensilier för genusvetenskapliga studier (nämligen kurslitteratur) oich fick morgonkaffet via en kiosk i centrum istället. Väl hemkommen upptäcker jag att jag har blivit bestulen!
Eller – jag trodde at jag hade blivit det. Sen visade det sig att toalettstolen var borta, liksom en del rör och hälften av toalettgolvet. Så jag misstänker den där muskulöse ynglingen, vars jobb det är att bära bort sådana saker. Klosetter och golv, alltså. Dessutom var vattnet fortfarande avstängt och nu närmar jag mig pudelns kärna.
Har ni tänkt på hur mycket vatten ni gör av med, dagligen?
Eftersom jag inte har varit något vidare på att planera min påtvingade vattenlöshet fick jag ta till en improviserad åtgärd. Så jag kilade helt sonika ner i källaren och fyllde 2 stycken 1.5 liters mineralvattenflaskor med kranvatten. Tre liter borde ju räcka, tyckte jag.
Jag hade fel.
1.5 liter gick åt till disken (för jag hade missat att diska också). Resten gick åt till makaronvattnet. Strax ska jag ta mig till källan för att hämta vatten (igen), denna gång utrustad med 3×1.5 liters flaskor. 4.5 liter – bara för enkel disk och matlagning.
På ett år gör jag således av med 1.6 kubikmeter vatten bara på disk och basal matlagning. Egentligen ligger nog summan närmare det tredubbla, eftersom det är så enkelt att bara vrida på en kran och sen – vips! Vatten! Det blir närmare 5 kubikmeter vatten. På ett år.
Stambyte är förmodligen ett I-landsproblem, men ändå. Det är lite obekvämt
med vatten i källaren och toalett och dfusch (i en vagn) på gården
. Det känns retro,
vet ni. Väldigt retro.
Välkommen till 1908.
– – – – –
Intressant?
Andra bloggar om: Stambyte, rörmokare, I-landsproblem, vatten, miljö, matlagning, recept, hantverkare, toaletter
Herr Klokboks Kollektion 
Det är intressant det där hur lätt man anpassar vattenanvändadet när man har stuga med brunn på gården (eller stambyten för alldel). Det är liksom inte bara att skruva på varmvattnet när man ska diska… nej först ska man elda upp en halv skog i vedspisen för att koka upp vattnet som man har bubbat in i hinkar. Att ta sig en tvagning kräver planering. Efter en stund så vänjer man sig att tvätta sig på endast femton liter vatten (1 hink kallvatten + en kastrull med varmt). När man kommer hem känns det naturligtvis som att det hinner rinna ner en hel sjö med vatten i avloppet innan man har duschat klart. Så jo, det är nyttigt med stambyten emellanåt:) Lycka till!
”Veckans I-landsproblem!”
…men jag avundas dig ändå inte, förstås. Jag skulle bli vansinnig, jag som inte ens kan campa pga att man inte kommer åt att duscha och laga mat på normalt vis (åsså hatar jag sovsäck!).
Matlagningen sker nästan som förut, bortsett från att jag återinfört begreppet slaskhink i fysisk form, eftersom det inte finns nåt rör under diskbänken längre.
Däremot håller jag hetl med om campingens vedemödor – och sovsäckens svårighetsgrad. Dessutom brukar camping förekomma i naturen, den där där det står … träd. Överallt, Och så ringlardet, kryper, kiölar, gnager, flyger, bits, rivs, sticks, väser, viskar, pillrar det. Överallt.
Insekter är värre än hantverkare. Usch.
Ja dessa hemska småkryp som finns ute i skog och mark.. brrr.
Du får ursäkta min uppenbara nördextas, men vad gör man när en bloggare använder både delinkvent, onomatopoetisk och utensilier i samma post? Man smälter i en liten hög av lycka. Så är det med mig och välutvecklade vokabulär… Med andra ord rös jag av välmående av att läsa blogposten. Man tackar!
Delinkvent, onomatopoetisk och utensilier är ord som används på tok för sällan. De borde användas betydligt mer, för deras skönhet är i paritet med gudinnan Venus.
Det är paritet också.
(Att jag sen är verbalitetsfetischist är en helt annan femma, men prova att läsa högt ur en bok med svåra ord under ett pågående coitus*, så kommer du at nå sjunde nivån av Empyréen.)
*: Varning: Läsförståelsen blir lidande p ga andra aktiviteter.
Paritet..?
*svim*
Och här trodde jag att det bara var jag som led av den… erh… inriktningen.
Måste av samma skäl rekommendera Thomas Pynchons ”Against the Day”. Det är ordlekar som kan få vem som helst att ånga under kragen. Eller i alla fall vem som helst som är som jag.
Jag ska så snart som möjligt springa iväg och titta i bokhyllorna på biblioteket om hr Pynchon finns där. Tack för tipset 🙂
Det finns massor av ord som inte används. Det är som ett stort hav av verbala expressioner vilka bara skvalpar omkring i bakvattnet till … tja – ‘åsså’ och ‘typ’ och ‘lixom’ eller ‘lissom asså ba då va ja typ ba’.
Lappri! Använd det när någon puckad jävel jiddrar om att rollspel är för nördar – lappri! Hundsvott är också bra, men kanske bättre om man är lite aggro och vill nå nivån av ultravåld … vilket tar lång tid om man säger hundsvott (eftersom inte en käft vet vd det betyder).
Vi borde upplyfta de döda orden, ty en dag ska de ta över världen.
Det är vid såna där tillfällen som miljömedvetenheten gör sig påmind. Visste du att en genomsnittsperson i villa gör av med i genomsnitt 200 l vatten om dagen? Då är såklart tvätt, disk, dusch och vattenspridare inräknat. Men det är mycket, det är det. Och nog kunde vi bli sparsammare med vattnet, egentligen? Är det verkligen nödvändigt att spola toan – ja vi som har sån, pilutta dig 😉 – med dricksvatten? Är det verkligen nödvändigt att duscha en kvart varje dag, jättevarmt?
Jo, förstås, det som är absolut nödvändigt, är kaffe på morgonen. Kompromisslöst.
Om du rör mitt kaffe så är du död!
Duschen är iofs optional; för tusan, för bara trettio år sen klarade sig folk med ett bad i veckan – och längre tillbaks en gång i månaden, utan att dö.
Så ofta.
(Med risk för att få er att tappa aptiten, men faktum är att man efter sex veckor utan dusch – som har inträffat en gång i mitt liv – så vänjer man sig. Till sist börjar man t om känna sig ganska ren och undrar vaffan det där rinnande vattnet är bra för.)
meta: _varför_ är det så jävla viktigt att spara på vattnet? Det finns en i det närmaste oändlig energikälla på några ljussekunders avstånd; när fusion blir hanterbar blir energitillgången ännu mer oändlig. så länge man kan rena vattnet minst lika snabbt som man förbrukar det så finns inga problem.
Därför att det blir mindre och mindre gott om rent färskvatten.
Du är numera upphöjd till hjälte, vilket inbegriper ännu en beställning på lämplig nätbokhandel.
Enkom för ditt kompetenta språkbruk.
Inte för att du en gång gått sex veckor utan att duscha, vilket i och för sig kan tyckas vara en bedrift. Men å andra sidan, tittar man på 1700-talet, denna fantastiska tid, så trodde man då att vatten var giftigt. En av de franska kungarna (jag har glömt vilken) ville ta sig ett dopp. Hans hovmän såg förskräckta på när kungen sänkte ner HELA kroppen i vattnet! Ett sådant otyg! Man hade istället för tvål och vatten den fantastiska uppfinningen ”sminkskrapan” att ta till, medelst vilken man skalade av sig de ofta tjocka och lika ofta giftiga lagren smink man hade kletat på på morgonen. En morgontoilett kunde för övrigt ta uppemot tre – fyra timmar. Och det var inte sällan damerna hade problem med möss och annan ohyra i sina voluminösa håruppsättningar.
(ja, jag är en outsinlig källa av meningslöst vetande)
meta, det har jag svårt att tro. du menar att vattnet som används inte någonstans för eller senare blir rent igen? Möjligen kan man minska utsläpp av tungmetaller om man är rädd om vattnet.
Åsa, en av anledningarna till badskräcken var läkares fantastiska vetenskapliga upptäckt att man kunde drunkna i badet. Inte genom att råka somna (jag har gjort det, men vaknade när vatten rann in i näsan), utan att vatten rann in genom kroppens håligheter och därmed fylldeden med vatten. Vilket ju är sant – jag fick vatten i näsan!
Jorden är platt. Titta ut, den är platt, ganska platt. Små kullar och enstaka höga berg ja, men annars – platt. 🙂
Numer ska allt vara så komplicerat, som att jorden är rund och att vatten är nyttogt. ”Vatten är ett farligt gift, som omger Visby stift”, skaldade Falstaff, fakir. Champagne är dock nyttigt, om än att´bad blir hemskt dyra – t om om man bara använder mousserande vin. Sen luktar man A-lagare, men det går ju att dölja med … ja – parfym. Gustav III nyttjade mängder av den varan, det sades att man kunde känna konungens närvaro på ett par meters håll (han dog också av ett icke livshotande skottsår, eftersom han fick infektion och kallbrand).
Sminkskarapan var något jag inte kände till; romarna använde en liknande metod i sina bad, bestående av först tvagning i kallt och varmt vatten, sen insmörjning med olivolja och ingnidning av fin sand och slutligen avskrapning med en slö, böjd knivliknande sak. Jag vet itne om de blev så rena, men det visar att peeling inte är något nytt.
(Du får ursäkta detta flummiga inlägg, men just nu står en man i Fristads kläder i mitt badrum och sågar sönder metallbleck. Det låter som genrepet för en Einsturzende-konsert 😛 ! M ao – rätt schysst låt *tihi*)
Btw så är jag en sucker för ‘onödigt’ vetande 😉
(Allt vetande är nödvändigt. Tror jag … Att det finns en alg som heter Gubbslem är kanske lite onödigt att kunna, iaf för en icke marinbiolog. Men men 🙂 )
Ahaa! Men runt Gustav III förekommer en hel del intressanta konspirationsteorier som till viss del har att göra med att man undlät att behandla/ felbehandlade hans skottsår i hopp om att han skulle dö. Man ville nämligen inte ha en enväldig kung längre. Det var ju det Ulrika Eleonora förhandlade bort när Karl XII dog, och hon ville tillträda tronen.
För övrigt så kom John Hunter, en av pionjärerna inom kirurgi fram till att det bästa man kunde göra i många fall var att lämna skottsår ifred och bara se till att hålla dem rena. Han levde för övrigt också på 1700-talet. Vill man läsa en bra bok om honom så läser man Wendy Moores ”The Knife Man”.
Jag är lite insnöad på 1700-tal.
Och hjärnan hoppar lite fram och tillbaka mellan ämnena.
Gubbslem alltså? Härligt. Män får alger och kvinnor får bullar. Finns det något genusperspektiv på det? Jag tänker på mormors hosta, vaniljklumpen i mitten på bakverket…
Och Gustav III återinförde! Glömde jag att det skulle stå efter att Ulrika Eleonora förhandlat bort sina kungliga privilegier. Han kuppade ju regeringen, den lille spjuvern.
Apropå genus har jag i samma text lyckats använda både ‘genusintersektionalitet’ och ‘deterministisk hegemonisk hierarki’! Jag är lite stolt över mig själv 😛
Apropå Gubbslem – eller Gonyostomum semen – har jag bloggat om det här:
Re Gurra 3 (åh, det rimmade!) genomförde han visserligen en statskupp, men en oblodig sådan (dock tog han igen på karusellen vad han förlorade på gungorna, när han lät avrätta Anjalaförbundet, tack vare polischefen Hesteskos informationer – och GIII:s version av SÄPO, Sekreta Utskottet). Dessutom satte han Sverige på den kulturella världskartan genom att underlätta konsterna (och Bellmans spriträkning).
Fast pratar vi 1780-tals folk, så är den allra mest intressante – Axel von Fersen. Spion, charmör, drottning Marie Antoinettes älskare, pirat, gerillakrigare, legosoldat, äventyrare. Snöpligt mördad av en statsunderstödd folkdomstol 😦
Vi verkar trivas i samma snödriva 😉 ?
Sekreta utskottet – männen som hemlighöll Svea Rikes statsskuld för Riksdagen. Fantastiska killar. G3 hade god hjälp av Carl Gustav Tessin, som var nöjesminister vid det svenska hovet under Lovisa Ulrika och Adolf Fredrik. Lovisa Ulrika inrättade för övrigt det som började som Vitterhetsakademin och övergick till Svenska Akademin under G3. Dock tror jag inte att Horace Engdahl fanns med i bilden redan då, även om det inte verkar helt otroligt.
Själv röstar jag ur perspektivet intressanta personer på Anders Johan von Höpken, mannen som hade en tass med i stort sett varenda utskott som fanns. Och i vetenskapsakademin.
Och ja, det verkar som att våra snödrivor är misstänkt lika varandra. Men det är rätt trivsamt här.
Förresten har Centerpartiet – gamla Bondeförbundet – en gammal fiende (?) till G3 att tacka för sig. Rutger Mclean, mannen som låg bakom storskiftesreformen som en gång för alla krossade bygemenskapernas makt och spred ut bondgårdarna i landsbygden. Fördelen var effektiviserat jordbruk, nackdelen att byn i stort sett försvann (nåja, det där var extremt schematiskt).
Huruvida Mclean var involverad i Operasammansvärjningen vet ingen med säkerhet. Men han gillade inte enväldiga kungar, iaf 🙂
Människa! Sluta! Hur lång kan en kommentarstråd bli egentligen? Speciellt när vi nu har gått från stambyte och onomatopoetiska ord till bondesamhället på 1700-talet…
Som för övrigt var nära att orsaka en revolution i Sverige långt innan den franska. Hört talas om Stora Daldansen? 1743 bestämde sig bönderna i Dalarna för att svenska riksdagen tog för lång tid på sig att besluta om en tronföljare och tågade mot Stockholm i stor mängd för att ställa regeringen till svars för det misslyckade kriget mot Ryssland, samt för att avkräva att Sverige fick den danska kronprinsen Fredrik till kommande kung.
Nåväl. Kanske dags att lägga band på sig :)?
Ibland undrar jag om vi inte hade haft republik om dalkarlarna inte hade gett sig, när de omringades av karteschladdade 24-pundare och musketörer på Norrmalmstorg (nuvarande Gustav Adolfs Torg). Ivf hade det kunnat bli ett blodbad utan like.
Det är dock en av de saker jag älskar med Stockholm; vart fan man än går i innerstan, så klampar man förr eller senare rätt vöer ett gammalt slagfält. Som Brunkebergs torg; anar Hötorgets nasare att de går på kropparna av döda danska och svenska soldater?
Shouldn’t think so …
(Mer om Brunkeberg: http://www.smb.nu/svenskakrig/1471.asp )
F övr så finns en koppling mellan stambyte och historia.
En av hantverkarna ser ut _precis_ som Gustav Vasa 😀
Alltså, inte klädseln då … Men iaf ansiktet 🙂
*asgarv*
SMB? Du skämtar med mig? Är du min sedan länge försvunne tvillingbror eller något? Har jag äntligen återfunnit dig?! 🙂
Mmm, att knata omkring i Stockholm är en rysfest utan like. Jag blir knäsvag med jämna mellanrum när jag tänker på vilka som promenerat, levt och dött i den här sta’n. *Whack* här dog von Fersen. *Whack* här satt Bellman och söp med Tegnér. *Whack* här gick G3 omkring och spankulerade. *Whack* de här husen är med största sannolikhet godkända av Johan Eberhard Carlberg, stadsarkitekt och ansvarig för att sta’n är så, tja… Gustaviansk?
Jag vet inte om min mamma födde tvillingar, om hon gjorde det så skedde det med ett par års mellanrum och i största hemlighet.
Vi får skylla på Gud?
Gamla Stan är mitt favoritplace. Vissa kvällar, särrskilt i november, kan man nästan ta på alla vålnader (det kan vara förbipasserande japanska turister också).
Brända Tomten är himla nice, särskilt som det enligt legenden utfördes en lynchning där. Sitt där en hel kväll med en god kamrat och en påse Sofiero och alla möjliga fantastiska bilder strömmar in i en.
Care to join me on a walk o’ the streets?
Min med. I sådana fall. Och det borde innebära att din mor är 1.50 lång samt har en kompakt cynism inbakad i sinnet.
Gud? Jag är tveksam till Gud. Han har aldrig varit särskilt snäll mot mig, om han finns. Så jag föredrar att inbilla mig att han inte finns.
Om de utstöter ett klickande ljud och har mystiska masker framför ansikter i form av små svarta lådor så är det med största sannolikhet japaner. Är de å andra sidan lätt transparenta är det förmodligen spöken. (Opak är för övrigt ett ord som inte används nog i Sverige.)
Fantastiska bilder som i ”åh herregud, vad gör de med den stackars människan? Ick, urk!” Annars kan man dra till Kungsholmen och hänga utanför lämplig lokal för att få en förstahandstitt på hur en lynchning faktiskt går till. Men numera kallas det visst ”dödsmisshandel” har jag hört.
I would, actually, men det ställer lite krav på min förmåga att anpassa min bild av dig som textuellt avancerad individ till någon av kött och blod. Det är som att träffa Kungen. Man trodde att han skulle vara längre :), och inte fullt så rynkig. Och blankare, om man väljer att basera sin bild av honom på enkronornas enahanda profil.
Det intressanta med Brända Tomten är att jag hörde det där av en ren slump, en sommarkbäll. Det stod en guide där med en grupp svenskar (utsocknes) och förklarade med måleriska ordalag hur och varför lynchningen gått till. Där låg en krog där förr, på 1700-talet, som serverade kanin – fast sen visade det sig vara katt. Så folk blev lite purkna (och kanske var man mer snarstucken då?), så ut med kocken!
Numer kan man sitta på en bänk där, förmodligen ungefär där han blev hängd, och titta på vinrankorna på husfasaderna. Själv när jag en teori om att Brända Tomten egentligen är platsen där Tomten, han med alla julklappar, en gång för alla fick bita i gräset.
Om du så önskar re stadsprommis, finns min mailadress någonstans på bloggen (tips: kontakt).
Nu ska jag springa iväg och föreläsa om rollspel 🙂
Ooo… Rollspel!
*mailar*
Åh! Nu när jag har suttit här i ett par dagar och fullständigt njutit av att se synapserna spraka från blått till lilarött mellan Herr Klokbok och Åsa så ska ni förflytta ert ordbyte till oåtkomligt rum?
Ja ja, jag fick ju iaf ytterligare en blogg att kasta in i rss-tröskan (tack och bock) och hoppas på att det verkligen är ett nyfött fall av tvillingsjälsupphittande som man här fått betrakta i realtid. 🙂
Oroas icke. Det sprakar inte om kommunikationen längre, så du missar inget vitalt 🙂
Snart ska det börja spraka igen. Kanske. Om jag har tur.
En måste ju sova också, inte bara flörta 😛 !
(Eller borde det vara en 🙂 och inte en 😛 ? Jag är ingen connaisseur på den ädla flörtens konst utan mer en slugger, ungefär som om man satte Casanova i samma ring som Mike Tyson.
Det där är f övr ett exempel på en sån där metafor som drev min svensklärare till vansinne i gymnasiet. Den som listar ut vad jag menar med den målande metaforen har vunnit en kaka.)
Vi kanske borde återgå till en öppen kommunikation? Det hade iofs varit ett intressant experiment. Hmm. Facebook släng dig i väggen.
VA?! Flörtar vi?! *ser nervös ut*
Om klokbok är Mike Tyson vs Casanova är jag… erh… Moder Theresa vs Aleister Crowley, och eftersom jag har en stark aning om att jag med den metaforen inte vann en kaka, så återgår jag härmed till mailmediet. Sorry nef. (Men för att göra dig lite mindre nyfiken har samtalsämnena hittills rört bibliotek, vampyrer, yxor och lynchningsreenactments.)
Men det är det man får när man sätter Moder Theresa i en boxningsring – och tillsammans med Crowley dessutom. Verkligen. Folk borde skämmas. Och människan är tillika död så det förslår.
För övrigt heter det Hundsfott, och var det vanligaste okvädesordet under 1700-talets mitt.
Även jag är en 1700-talsnörd av ringa proportioner.
Men uj, uj, uj …
Nu blir det synd om mig och alla andra läsare, eftersom Hast… Han Som Ej Får Nämnas har kommenterat.
F’tahgn!
*hunsdsfott – noterat*
🙂
Säg mitt namn, punkare! Jag vågar dig – säg mitt namn!
Jodå. Jag (liksom Åsa) är rollspelsintresserad in absurdum, och skrev förra året en artikel om 1750-talets Stockholm för ett rollspels-fansin vid namn Den Fjättrade Gåsen.
Om Han är snäll så bjuder Vi med nöje Honom på en fiktiv syllabub.
Hallå där 🙂 jag skulle vilja ställa några frågor till dig, är det okej att vi tar det över E-post?
Min är salmiak_balken_666@hotmail.com
MVH Mathias.
Jag måste tipsa!
http://www.stadsmuseum.stockholm.se/museet.php?artikel=100&sprak=svenska
Själv tänker jag definitivt trava iväg på den föreläsningen, förutsatt att jag kan trassla mig ur ett tidigare åtagande. Och sedan går ju även den här utställningen som man måste ta del av.
http://www.stadsmuseum.stockholm.se/museet.php?artikel=81&sprak=svenska
Tack för tipset!
🙂
Pingback: Min handukstork är en dalek « Herr Klokboks Kollektion
Pingback: Devilkitten + Herr Klokboks Kollektion = sant « Herr Klokboks Kollektion
Pingback: kärlek på nätet « the real mymlan