(Herr Klokbok agerar nu medium åt Mormor … Fans Mormor … Brace yourselves … )
Åsa Jinder spelar nyckelharpa. Det är ett instrument jag har svårt för. Jag har också svårt för ostron, vilket beror på att jag aldrig har ätit ostron. Häromdagen kom jag dock i samspråk med en ‘ostron – vilket senare visade sig vara frun till nysvensken Abdel-nånting – och då fick jag veta att ‘ostron är god.
Sen sa de nåt om islam också, men eftersom islam är en Ondskans Religion så slutade jag att lyssna. Jag är i alla fall god kristen; vi vill inte veta något om något annat, utom det vi vet. Vi vet så lite om hashen och haschen och torrent och strömdrag så hälften vore nog, så det är i vårt eget intresse vi helt enkelt inte borde lyssna.
På Åsa Jinder.
Hon spelar nyckelharpa. Det är ett fruktansvärt instrument. I likhet med fildelning är det också förbjudet. Tror jag. Huruvida hon äter ostron vet jag inte, men sannolikt måste hon numer äta pölsa eftersom hon är A) riksspelman (huh?) och B) bestulen. På sin nyckelharpa. s musik. Vad som däremot är vederlagt är att hon är hemskt ledsen, så ledsen att hon till och med gråter ut i textform.
Min fråga till alla er tjuvar där ute är alltså: Är det verkligen värt er frihet att rycka ‘ostron ur Abdel-nåntings armar? Ni borde skämmas, allihop! Nazister, det är vad ni är det!
För jag tar fasta på vad en annan förnuftig röst på nätet säger. Joakim Ramstedt är upprörd över att Adolf Hitler var feminist. Det är jag med. Nu går ändå skam på torra land, säger jag! Ska han komma här och komma!?
Hitler var man. Han kan inte ha varit feminist. Endast kvinnor som tror sig vara män är feminister – och Hitler var från Österrike. Där är alla män, män. Så det så. Har ni nåfonsin sett en österrikisk man i kjol, kanske? Till skillnad från såna där otäcka skottar, då, som bär kjol.
Usch!
Tänka sig att Sean Connery var feminist? Det hade jag ingen aning om!
Ramstedt har inte kjol. Därför är han inte feminist. Det hindrar nu inte honom från att, likt Åsa Jinder, bli ledsen i textform. Problemet är förstås att Ramstedt inte är särskilt trovärdig. Ska det vara manligt kanske, att bli deppig över att avkomman tas ifrån en?
Pappor är inte Riktiga Män.
En riktig man gör som de riktiga männen gjorde förr – de dumpar sina ungar hos en militärakademi när de, ungarna alltså inte männen, är sju år – och sen så vet vi hur det går. Allihop blir homosexuella.
Usch!
Så ser de sånt där snusk! Sånt där snusk, som jag efter att ha blivit visad hur man gör, hittar på nätet. Vi borde förbjuda det. För det slår mig nämligen följande:
Feminazismen och piraterna har en hel del gemensamt. Då menar jag inte bara att han den där knäckebröds-stekaren har en handikappad högerarm. Hade. Förr. Kanske, därom verkar åsikterna gå isär. I vart fall så var han en karlakarl, till skillnad från de andra sillmjölkarna. Ja, som den där piratfursten, den där grabben som inte ens sitter i en båt utanför Afrikas kust utan … var han nu hamnade. Efter att ha frågat ”knulla?” på Facebook.
Ni tror mig säkert inte, men ser ni – jag har sett genom Rick Falkvinges mys (fick du nåt, Rickyboy förresten? Bloggosfären kräver transparens! Lägg ut filmerna på Youtube!)!
Feminazismen stal Polen, 1939. Rick Falkvinge har, som ansvarig krigsherre för piratnazismen, stulit Åsa Jinders ostron. Om han stal Abdel-nåntings ‘ostron vet jag inte, men det där med ”mys” låter väldigt misstänkt vad Irans motsvarighet till vår egen Anders Pontén sa, nämligen att vi är orättvisa som försvarar Isra… Piratpartiet.
De är anarkister. De vill stjäla Åsa Jinders nyckelharpa. Ska det vara så? Va!? Hon kanske inte ens tycker om pölsa!
Som tur är så finns det oberoende nyhetsmedia, som inte alls går i feminazismens fildelningsvurmande ledband. Till skillnad från t ex DN eller SvD eller Aftonbladet eller Aktuell Rapport … jag menar Aktuellt och Rapport … så får vi via ett opassandeKnappnytt veta Sanningen!
Den där kattjäveln har HELT RÄTT!!!
Till och med pölsemannen … polismannen … på Malmögatan (eller om det det Lund) verkar sväva på målet, fast de har pistol. Ska vi ha såna poliser kanske, i Malmö? Va!? Eller i Lund.
Det, Malmö alltså eftersom det påminner om Gamla Stan, är i alla fall en stad där det är viktigt att ha målet på kornet. Ja, det vet man väl hur såna där studenter är? Feminazis, allihop!
Ut med packet bara! Vi borde deportera alla kvinnor, så att männen får knulla ifred!
Jag slår mig i backen på att de fildelar, de där piraterna och feministerna och alla män, som den där mannen, han som vi tack vare rådiga insatser från Antipiratbyrån jag menar US Marines kunde ställas inför rätta.
Jag skulle inte bli det minsta förvånad om det visar sig vara Peter Sunde med skokräm i ansiktet. För det vet vi ju vid det här laget, att pirater skyr minsann inga medel för att komma åt att stjäla nyckelharpor!
”Nobody but me is allowed to decide why I make things. And — if and when I choose to give away the things that I make — nobody but me is allowed to define how or where I’ll do it. I am independent.”
Merlin Mann* på 43 Folders summerar på ett utmärkt sätt vad jag skulle vilja kalla ”kreativ integritet”, vilket i grunden är vad upphovsrätten söker att skydda. I dessa dagar av integritetshot glöms den kreativa integriteten ofta bort, eller så frontas den med exempel som Antipiratbyrån, Björn Ulvaeus, Liza Marklund, Jan Guillou et al.
Kreativ integritet har kommit att läsas som – Girighet. Nå … jag är inte girig. Jag vill bara kunna leva på det jag älskar att göra.
Jag är kreatör, en av många små sådana, en som kämpar för att överleva, för att få tid och ork mellan inkassokraven att kreera. I mitt fall – text. Dumdristigt nog och naivt nog när jag fortfarande framtidsutsikten om att leva på det jag gör. Nämligen att – skriva.
Andra kämpar på för att få fortsätta att sjunga, eller spela, eller måla, eller smida, eller agera … eller att kreera. Var och en av oss är vår egen artist, för den främsta publiken varje skapare har är sig själv. Endast du själv får första smaken av vad som kanske kan bli en superhit. Till och med Björn Ulvaeus hörde helt själv de första riffen till ”Mamma mia!”.
Ulvaeus må vara girig eller skapa musik en yngre generation tycker är mossig – han är fortfarande en artist. En kreatör. En – kollega. Om vi skulle tvingas in i separata fack av en plötslig diktatur, skulle Ulvaeus hamna i samma slaktfålla som både jag och Anna Troberg (som får stå som exempel för att det går att skapa kultur på Ett Nytt Sätt). Och här uppstår det eteriska:
Det finns en dimension av “kollegial anda”, en eterisk upplevelse jag tror det är svårt eller omöjligt att få andra att förstå sig på. Det finns en slags samhörighet mellan mig och Björn Ulvaeus. Varje kreatör med lite ryggrad vet hur svettigt det kan vara när man går in i väggen. När gitarren ger ifrån sig fel ljud, när bokstäverna inte trillar ur fingrarna, när ”det kreativa flödet” är lika segt som melass.
Men vi delar också en annan känsla, nämligen att När något Känns Rätt så är det Rätt. Och då, givet att man också vill inkassera på det Rätta, så vill man skydda det. På nåt sätt.
Få kreatörer har råd att vara altruister.
Konfliktsituationen uppstår i hur vi vant oss att tänka. Björn Ulvaeus, Per Gessle, Liza Marklund & co tillhör en äldre generation kulturskapare utan ”naturliga” kopplingar till den pågående kulturella revolutionen. De är Det Gamla Gardet. Deras agerande utgår från en norm och moral de växt upp med och själva förstärkt. De är Det Gamla Gardet.
När nu deras värld är hotad går de på offensiven – och Josh har rätt … åtminstone vad det gäller kändisars impact. De drar med sig andra; deras krav om att vi är skyldiga att betala dem för något vi rimligen inte längre anser värt att betala för är den uppjästa kulturelitens brännvinshesa röst. Främst drivs de av girighet, inte så mycket kulturell integritet. Samtidigt har de rätt att kräva respekt för vad de åstadkommit. Även om deras publik måhända inte hänger på nätet, så har de ännu ett stort följe.
Problemet är att deras obstinata hållning smetar av sig på hur publiken betraktar alla andra kreatörer. Det har blivit fult (likställt med ”girigbuk!”) att vara författare, därför att de författare som hörts mest är de som (tror sig) ha förlorat sitt levebröd på den nya tekniken. Ändå har jag inte ännu läst rubriken
JAN GUILLOU DOG AV SVÄLT!
Ulvaeus & co tillhör det gamla. De är det Gamla Gardet – och de kommer inte att ge upp. ”Gardet dör, men ger sig inte” lär Napoleons livvakt ha sagt i slaget vid Waterloo. I och med att ”megakändisarna” är just kända följer kändisskapets logik: Det är de som syns i media, det är deras åsikter som förs fram. Därmed antas att deras åsikter är allmängiltiga för alla traditionella kreatörer.
Det Är Fel.
Studiomusikern som hinner lägga några riff mellan åttatimmarspasset som busschaufför och dagishämtning har ungefär lika mycket gemensamt med Per Gessle, som jag har med … tja – Stephen King.
En enda sak har vi gemensamt: Vi delar den kulturella integriteten. Rätten att få ha sista ordet kring hur det vi skapat, hanteras. Rätten att, om vi så väljer, också kräva betalt för det vi skapat. Rätten att, om vi så önskar, låta er konsumera oss Helt Gratis. Rätten att få vara konstnärer. Rätten till integritet.
Härmed lämnar Herr Klokbok ordet åt … Festlige Frank:
HårdingenMickeHammarstrand vill sätta barnmorskor i fängelse. Alltså, visst är det väl åt helvete, va? Bara för att en kis för en gångs skull ställer sig opp och säger vad vi Killar, vi riktiga killar alltså, tänker så ska han gå på gruppstryk av hela jävla fittmaffian?
Fy fan, säger jag.
Frågar ni mig så är det ett förbannat bra initiativ, det där med p-piller till fjortisar. Jösses vad jag får knulla! Och helt gratis, för jag behöver ju inte bry mig om nåt underhåll om det ändå inte blir nåt av det. Och ni vet, jag är en enkel människa va, en Riktig Kille ni vet, så jag har jävligt bra gener. Mina små svanskompisar simmar lika bra som Arne Borg, det säger jag utan att skämmas!
Och snacka om att jag kan dränka varenda feja. Här sprutas det stort, som Riktiga Karlar gör, minsann! Inte nåt jävla jänkar-skvutt här inte, ett sånt där som de behöver bättra på för att man ska se vad fan det var som egentligen hände när man äntligen kommit till the money shot.
Hammarn har helt rätt, menar jag. Ska svensk sjukvård verkligen underlätta för våldtäkter, alltså? Det är ju helt sjukt! In i sinkabirum med dom bara, allihop! Alltså, nu har jag ingen dotter va, men _om_ jag hade en dotter så skulle jag bestämt säga ”I helvete heller! Här knullar vi skyddslöst!” om hon frågade om p-pisar. Lite moral har man allt.
Det är faktiskt för lite moral i samhället. Har ni sett er omkring på sistone? De där jävla feministerna har förstört Sverige, en del tror att det är svartskallarna – men det är fittisterna som gjort det. Vad då ”lika rättigheter”!?
Jag diskar faktiskt. Så det så. Okej, förr var jag väl lite slarvig så där, men det var innan jag träffade Tanja … eller ja, hon kom hit från Ukraina på min biljett men vaffan. Så jag är jävlar i mig jämställd. Jag kommer ihåg en dag för ett par veckor sen, när Tanjatrosan sa att ”Du diska, väl?” så … Ja vaffan. Skåpsdörren stod ju öppen, om ni fattar vad jag menar.
Så när jag kom hem från akuten med spräckt skallben så diskade jag. Och dessutom hade hon fått för sig att det var farligt att röka, så jag var tvungen att gå ut på går’n – och vi bor på sjätte våningen och några jävla ligister hade salgit sönder hissen.
Snacka om att jag hade ont i huvvet, va?
Fast hon är skön, det är hon allt. Tanja, menar jag. Jag menar, många andra blattar skulle ju inte ha sagt nåt om disken men hon sa det minsann. Först på sin jävla rotvälska, sen på SFI-svenska och så för att jag verkligen skulle fatta så drog hon visst igång nån hemsida om det. En annan gick ju ut nian, vet ni, men Tanja är bra jävla mycket dummare än mig. Vilket förstås är för att hon är tjej.
Sen var det nåt om att hon är doktor, tror jag … Just ja, hon har visst köpt nån sån där grej, så alla tror att hon är doktorand i systemlogik eller vad det nu hette, i alla fall är det nåt tjofräs som gör att datorn funkar va, och varje gång jag använt kortet på nån site … sajt … sight … nån sida med, eh … Ni vet, nakna damer va? En sån där som innan man får se vad man vill måste verifiera att man är Just Så Gammal genomn att ge dem kreditkortsnumret?
I alla fall så brukar hon öppna skåpsdörren efter att jag har porrsurfat. Grannen, Micke, tycker jag är ett jävla pucko som går omkring med solglasögon i smällkalla vintern.
Fast det här med P-piller? Vad är det för jävla trams, egentligen!? Ska småhororna på stan kunna knulla runt hur som helst utan att nån Hålls Ansvarig!? Det är ett jävla sätt om ni frågar mig. Jag kommer ihåg när jag var fjorton va, då käkade jag piller också – men inte fan var det P-piller!
Nä, det är för mycket ungdomsfylla, det är vad det är det. Och barnmorskorna, de där jävla fittfeministerna som ger unga grabbar kådisar och kastrerar dem för hur jävla kul är det att rida med ett bananskal menar jag … De där jävlarna, de uppmuntrar småslynorna åt att bli fulla. Vid fritidsgårn, när jag går förbi.
Det är åt helvete, om ni frågar mig. En man måste ju ändå få göra vad han behöver, eller? Så ser man de där småkjolarna och t-shirterna och alla suktiga blickar ni vet, det är väl klart som fan att man går in i en skåpsdörr sen, när man kommer hem?
Jag borde fan skriva mer om det här, men jag måste till jobbet. En annan jobbar ser ni, inte som de där jävla latmaskarna som bara laddar ner utan att betala för sig. Sist jag kollade hade nån jävel dragit tiotusen spänn för nån film jag laddade ner – och då visste jag inte ens om att det var olagligt.
Vi ses på soptippen, grabbar. Jag har ett flak med mig och kör den där gula bulldozern.
(Min egen alldeles underbara pussgurka sötsmurf Tanja hjälpte mig att lägga upp det här, för datorer är bara för jobbiga bögjävlar.)
Enligt Jörgen Samuelsson är internet en västerländsk lyx och inte en mänsklig rättighet. Angående det senare har han i sak rätt – uppkoppling som sådan är ingen mänsklig rättighet – men rätten att fritt få yttra sina åsikter, hur är det med den?
”Artikel 19
Var och en har rätt till åsiktsfrihet och yttrandefrihet. Denna rätt innefattar frihet att utan ingripande hysa åsikter samt söka, ta emot och sprida information och idéer med hjälp av alla uttrycksmedel och oberoende av gränser.”
Jag börjar misstänka att varken Samuelsson eller någon annan inom hans kader har läst deklarationen. Notera dess uttryck – ”med hjälp av alla uttrycksmedel och oberoende av gränser”. Internet, en uppkoppling, en dator – är just ett uttrycksmedel. Internet är dessutom till sin natur gränslöst.
För att bli lite petimeteraktig skulle man nu kunna hävda att Jörgen Samuelsson öppet erkänner att EU kommer att bryta mot FN:s deklaration om mänskliga rättigheter. Och förstås – deklarationen är en mängd storvulna ord på en bit papper, men utan något reellt värde. Det ligger i vårt eget intresse att upprätthålla dem, men intresset tycks ha svalnat år för år – till och med inom FN-administrationen självt.
För medan vi dividerar om EU:s telekompaket pågår FN-arbetet att kontrollera och begränsa spridandet av fri information. Föga förvånande är Kina inblandat. Kina har ju, så att säga, gått i bräschen för det kontrollerade nätet, för sin nationella säkerhets skull. Så tänker de nog, också, på barnen.
Jörgen Samuelsson tänker på barnen – mer specifikt de afrikanska barnen. Han hävdar att deras främsta intresse är tak över huvudet och inte tillgång till fri information. Men vad hjälper tak över huvudet och mat i magen om du ändå inte har rätt att fritt få ta del av – och sprida – information?
”- Är telekommunikation en mänsklig rättighet? Vad tror du en liten fattig pojke i Afrika tycker är mänskliga rättigheter?”
Ja … För medan Jörgen Samuelsson gör sitt bästa för att nedmontera den frihet vi kämpat oss till i Europa enda sen defenestreringen på Vita Berget, så surfar de i Rwanda. Vad kan grabbarna utanför flygplatsen i Kigali tänka om mänskliga rättigheter?
Kanske att det tack vare dem ändå finns möjlighet för dem att ha ett liv. Rwanda har, som vi vet, direkt erfarenhet av hur lite livet är värt, hur lite människans rättigheter kan vara värda. Vilket gör det än viktigare att de mänskliga rättigheterna upprätthålls – för vår skull, men framförallt för de fattiga östafrikanska barnen.
Något mer cyniskt tänker jag att Jörgen Samuelsson inte alls är intresserad av afrikanska ungar. För om han vore skulle han inte propagera för ett inkräktande på kanske den enda långsiktiga möjligheten att bryta den östafrikanska fattigdomen – tillgången till fri information. Förr eller senare surfar någon av afrikanerna med sin OLPC-dator in på FN:s sida om mänskliga rättigheter och förr eller senare har memen om rätten till sitt eget liv och sina egna åsikter spritt sig i de breda folklagren … till förfång för såväl EU, Mugabe som janjaweed-milisen och de somaliska piraterna.
Cynism, kanske, men det är kanske bättre för de korporativistiska intressena att ha en utfattig personalpool att ösa resurser ur, än att ha en befolkning som törs säga vad den vill. Kanske är det till och med så, att det är medvetet som vi hålls i andliga bojor av förnedringskultur? Så länge vi får vårt bröd och skådespel behöver vi inte bry oss om vad som sker bakom våra ryggar. Och det som sker, det sker ju för Vår Säkerhet. Vill vi kanske ha afrikanska pirater i Stockholms skärgård, mmm?
Det är lite fascinerande att Europa går med stormsteg mot en tid av nytt feodalvälde, medan information är fri i ”det fattiga Afrika”.
Afrika är inte längre Mörkrets Hjärta. Inte heller särskilt fattigt.
Tillgången till fri information är en mänsklig rättighet, Jörgen Samuelsson. Internet är ett verktyg för sagda tillgång. En reglering och en möjlighet för statliga och överstatliga organ att stänga av denna möjlighet, är ett lika stort hot, som rädslan för att släpas ut på gatan och bli skjuten, bara för att man viskat ett ord så många, till och med du, fruktar:
”Sitter du här och fildelar igen, din jävel!?”
”Ja?”
”Nämen vaffan! Du vet väl ändå var du jobbar!?”
”Jo, men … ”
”Det går väl inte att du sitter här och bryter mot lagen heller!? Vad ska Anders säga!?”
”Men … ”
”Men och men! Vad är du, nån jävla men-iska!?”
”Faktiskt så … ”
”Ä vaffan! Så där kan du väl inte hålla på! Det är ju OLAGLIGT!!!”
”Nja, alltså, jag-”
”Säger du emot mig också din jävla jävel!?”
”Men j–”
”Hörrnu, nu ska jag faen i mig säga dig en sanning, ett sanningens ord i rätt tid!”
”J–”
”DET ÄR OLAGLIGT ATT FILDELA!!!”
”Nej.”
”Nej!?”
”Nä, alltså, d–”
”Nu håller du käft! Du bryter mot lagen din jävla jävel! Mitt på AP:s kontor också!”
”Men jag tar ju bara ner en patch för ett mmorpg? Det är min lunchrast nu också, så j–”
”Men hit och Men dit! Vaffan! Du delar ju med dig av nåt du inte äger!”
”Men ja–”
”Visa mig ett jävla kvitto, ETT ENDA JÄVLA KVITTO!!!”
*prassel prassel*
”Vaffan är det HÄR!?”
”Ett kvitto.”
”Webhallen!? Vad är det för jävla fildelningsliga!?”
”Faktum är att de, eh, de ä–”
”Nu håller du käft!”
”M–”
”Håll käft sa jag!”
”M–”
”ANDERS!!!”
”Så ni, den anklagade, _har_ faktiskt köpt det här spelet? Ett onlinespel?”
”Ja, herr domare.”
”Var ni, under någon gång under köpet, medveten om at ni köpte en legal utgåva av en mjukvara ämnad för förstörelse vars produktutveckling var helt beroende av en tjänst som presumtivt sett, givet kärandens eventuella tekniska inkompetens, var olaglig?”
”Är käranden olaglig?”
”Därom tvista de lärde, men ni sitter här för att ni har tagit ner en .. vad heter det … en patch,”
”Det är en teknisk uppdatering av existerande mjukvara, herr domare.”
”Tack, notarius, jag antecknar. En … Förbättring?”
”En förbättring, i bästa fall.”
”Tack, herr notarius, men … Säg mig, notarius … ”
”Ja?”
”Ni verkar vara väldigt förtrogen med sådan här teknik?”
”Jag, eh … herr domare, jag … ”
”VAKT!!!”
”Ja, herr domare?”
”Notarius verkar vara mer teknisk bevandrad än både mig själv och mina … Östen, vakna! Mina nämndemän. Var vänlig för bort honom.”
”Okej. Jahapp, Östen, då gå–”
”Inte Östen, din idiot!”
”Notarius?”
”Just han!”
*tunga steg, snyftningar från Notarius*
”Nåväl. Alltså! ni erkänner er skyldig!?”
”J–”
”Då dömes ni till yxa och bål, i vart fall stora skadestånd! Nästa!”
Domstolarnas kompetens är förmodligen större än så här. Så ock Antipiratbyråns. Får vi hoppas.
Jag ska avslöja en hemlighet. Jag är bitter, elak och osocial. Med andra ord så har jag redan bränt mina skepp i den nya ekonomin. För numer ska vi alla FB:a, tweittra, prata med Okända Människor om Viktiga Saker – som fildelning – och vara Sociala.
Under tiden torteras människor till döds och kvinnor våldtas för att de av skam ska spränga sig själva i luften i Allahs namn.
Nu vet jag, som Modern Människa, att det är Viktigt att Nätverka. Så därför tänker jag starta ett posse, ett följe,för alla bittra, elaka och osociala. Det behövs inte alls mycket, jag begär nästan ingenting. Det enda jag begär är att ni faktiskt står för att ni inte alls älskar internet, inte alls älskar att vara Ständigt Nåbara, inte alls anser att Gud är död och Twitter är Hens arvinge … eller att ni gillar vad jag skriver. Om ni gillar vad jag skriver så ska ni definitivt hora lite för mig, för jag horar ju för er, nu? Inte sant?
Det enda jag begär är att ni ska vara er själva. Tänk själva. Tänk inte Rätt – utan tänk själva. Skärskåda om ni är en del av blogg-memen kring fildelning, eller om ni egentligen tycker att ja, IPRED är en skitlag, men nej – det är Fel Att Fildela (upphovsrättsskyddat material). Sen om ni har några trevliga tankar kring det senare, det inom parentesen, och hur det kan förändras – och hur vi kan få Regeringen att lyssna! – vore det också bra. Vänta er bara inte att jag ska bidra med något, för jag är bitter, elak, och osocial.
Säger jag.
En mycket klok man för omkring tvåtusen år sen hävdade samma sak. Han blev, vad tiden led, också bitter, allt mer elak – särskilt mot olivträd – och osocial (vägrade dricka med sina polare … eller han drack ju, men först efter att ha gett Judas dåligt samvete för att den senare hade sålt sig till RIAA … översteprästerna).
Nu vore det övermaga av mig att påstå att jag är Han, Jonas Gardell alltså, för det är jag inte. Han är riksbög, jag är bara deltidshomosexuell. Och Om jag Vore Han skulle jag i vilket fall sluta som ihjältorterad, återigen inte Jonas G utan Big Jee, ungefär som i Life of Brian:
För jag har verkligen funderat på det här med Nätverk. Med Posses … För tvåhundra år sen var ett posse något alla fruktade. Det var hemskt lätt att råka ut för ett och sluta med nittioprocentiga brännskador p ga kokande tjära och fjädrar. Faktum var att ett posse var något hemuligt hemskt!
Så kom internet, när vi alla ska vara vänner. Well, fuck you, jag vill inte vara vän med dig, Jag känner dig inte ens.
Jag är elak, bitter och osocial. En gång för ett par år sen gjorde jag ett personlighetstest. Där framkom det att jag hade 45 i EQ, m ao näst intill sociopat. Swell.
(Att jag använder engelska ord i den här texten beror på kreatörfloskelgeneratorn XtremeCreator, som föreslår att ”säljidé” eller ”presentation” ska kallas elevator pitch (hissamtal). Men, kära Anna eller någon av dina medarbetare, bara för att något är på engelska är det inte Rätt. Eller Hippt. Cunt är också engelska. Ibland tänker jag just det ordet när jag läser Annas texter.
F övr är jag feminist och hatar förkortningar. Jag är också en hycklare och älskar satir.)
Så, mitt kära posse. Om ni lägger undan tjäran och fjädrarna – och släpp den där järnvägsrälsen! – så ska jag avslöja något som förmodligen kommer få bloggosfären att sätta Joltcolan i halsen:
Jag har skickat mitt manus till Jan Guillou och Liza Marklund. Eller okej då, jag har skickat det till Piratförlaget. Eller – De Som Hatar Nerladdare (enligt bloggosfär-memen***).
Nu är jag kluven, för jag hatar inte alls nerladdare. Jag har ägnat mig åt det själv. Antipiratbyrån får gärna komma hem till mig och titta runt, bara de också passar på att diska. Problemet för mig är nämligen ett problem jag delar med många Nya Kreatörer:
Jag har principiellt inget emot fittdelning eller stavfel – om jag hade något emot fildelning skulle jag aldrig få ner några WoW-patchar, eftersom de relyiar* på Bittorent – men jag har något Djävulskt emot IPRED. Man SKA inte använda en slägga för att laga ett sprucket fönster, helt enkelt. Och det är vad man gör nu. Pontén får kanske starka armar av det, men under tiden får vi andra betal för nya vindrutor.
Samtidigt. Som kreatör vill jag ha kontroll över vad jag skapar. Jag vill möjligen kanske inte om jag inte får royalties som jag ändå inte får eftersom skiten redan har köpts upp av en Extern Distributör fast eftersom jag ändå har upphovsrätt på den så kunde jag scanna in den och lägga upp som .zip eller .pdf eller på TPB men … END STREAM OF CONSCIOUSNESS – att Recept för Domedagen dyker upp på någon näthandelsboklåda med ett nytt namn på försättsbladet och en Helt Annorlunda story.
Ta ut den meningen och skjut den.
Ni får gärna skriva om den, meningen alltså, eller min debutbok, bara ni berättar var orginalet finns. För vad det handlar om, rent metafysiskt, är min Idé: Det är MIN idé, inte er. Särskilt inte din idé, du med den fula jävla kepsen med texten ”Damn seagulls!”.
Min. Min, min idé, my preciousss … myyyy preciousss …
Jag vill inte att min kreativa integritet blir kränkt, lika lite som jag vill att min personliga integritet blir kränkt, den dag Antipiratbyrån knackar på och tar min dator – och skiter i disken. Tack som fan för det, Pontén! Jag är (dåligt säljande) författare – men är då min integritet intet värd? Ska vi sätta ett pris på integritet? Varför inte sätta ett pris på krativ integritet också, och inte bara personlig?
Jag har fildelat. Jag har konto på TPB. Jag är dessutom bisexuell och arbetslös bloggare (utan A-kassa), längre än så kan väl inte en människa sjunka i dagens nymoralistiska steampunkneovictorianska samhälle. Eller … Okej då, det går att sjunka längre än så.
Jag är feminist. Också. Slå det om du kan. Inte nog med att jag är Värdelös – jag anser också att kvinnor har mänskliga rättigheter!
Dessutom anser jag att för litteraturens skull borde Ayn Rand ha tagits ut i en sandgrop. Så kunde vi … ja, ni vet.
Jag har sagt att jag är elak, va?
Så slår det mig. Här sitter jag, en elak, bitter och osocial typ, och vad gör Johan ”Västfestishisten” Hakelius? Han är elak, bitter och osocial – och får betalt för det. Jag är i så fall bättre än han, deltagarkulturmässigt … för jag är elak alldeles gratis. Och plump. Men Hackan har väl ett nätverk, kan tänka, ett posse … ett uppbåd, förlåt – ett följe.
Jag har inget följe. Vad jag vet. Jag vill inte ha ett följe. Tror jag. Orsaken till att jag gillade orchen Stryker i Stan Nicholls Orcs är att orchen var så … lik mig.
Jag är ingen ledare. Jag vill inte ha ett följe. Så varför insisterar ni på att följa efter mig!?
Life of Brian, igen:
Jag vill ha mina enbär ifred, tack.
Men jag sa visst att jag är hycklare? Minns bestämt att jag sa det … Så nej, smaka på mina enbär, gör det. Strunta i att ni äter upp min mat. Ffs, Antipiratbyrån kommer ju inte ens att ta hand om min disk.
Jag vill inte ha ett följe. Jag vill inte ägna tolv timmar av min produktiva tid till att följa vad som händer om Mig på Twitter, Facebook, Jaiku, Bambuser och så vidare osv. Jag vill helt enkelt vara … lite själv. Så jag kan få skriva. Kan jag inte få skriva, snälla? När blev ensamhet något fult?
Måste jag hela jävla tiden behöva upplysa er jävlar om vad jag äter, var jag är, vad jag gör?
Jag hatar nätverk. Jag vill älska er, mitt nätverk – fast ni dissar mig och tycker att jag borde klippa mig och skaffa ett jobb (förmodligen ett som inbegriper .php-kod eller fildelning). Jag vill att ni ska läsa mig, men jag vill HA TID att skriva vad ni läser. Det här, inklusive formateringar, chat och WoW, tog två timmar. Jag multitaskade, dog en gång och fick kalla fötter för det här inlägget två gånger. Speciellt kring det där om cunt och Anna Troberg. En framgånsrik (?) kreatör får kanske inte bli kallad fitta. På engelska. Jag har sagt att jag är bitter, va?
Om ni hela tiden kräver att jag ska vara ”ständigt uppkopplad” så – fuck you. Det personliga är inte ALLS politiskt, än mindre ER angelägenhet. Jag hatar er, jag älskar er, jag vill krama er alla och rädda er från IPRED – och IPRED är det enda som gör att jag faktiskt kan försöka att, en gång, bli miljonär på vad jag gör. Kanske, för innan dess har jag tvingats till bankrutt konkurs (och Det är jävligt – been there, done it, tasted it!) och skrivit mina texter på en tolvcentimeters remsa jag gömt i en spricka under handfatet på Hall. Där har jag inte beenat eller donat eller tastat. Än.
Tjära mig, klä mig i fjädrar, twittra mig om hur vädret är i Åmål just nu. Men låt mig för i djävulens namn VARA IFRED!. Dessutom vill jag passa på att be om ursäkt till Anna för att jag kallade henne fitta nyss. I och för sig ser jag inget skäl till att just ett könsorgan borde vara ett nedvärderande uttryck, så – Anna! Fitta på! Jag gillar verkligen att du är en sån fitta! Emma är också en, så get used to it. Och ska man tro Politikerbloggen jagar Falkvinge kanske inte just F:or, men i alla fall en säng. Hemlösa politiker är kanske en framtidsmelodi? Om fler vore sådana fittor skulle IPRED aldrig ha gått igenom!
Jag var ju osocial? Jag sa ju det. Dessutom lägger jag inget värde i redan utdaterade utttryck; fråga vilken fjortis som helst vad hon tycker om sin tjejkompis som klättrar i berg iförd Philippa K och jag garanterar att du antingen får höra ett ”jävla Blondinbellawannabee!” eller ett ”Meh! Vicken fråga!”.
Förmodligen är det bara feminister som tänker på Coola Tjejer som fittor. I alla fall jag. I alla fall så är det tack vare fittan Troberg jag blivit övertygad om vikten av ett uppbåd, förlåt – följe. Så … om ni nu insisterar på att följa mig så har jag faktiskt en sida på Facebook, men vänta er inget svar – för jag är en Svår Konstnär, ingen jävla Entrepenör!**)
– – – – – fotnötter – – – – –
*: Relyiar – är beroende av. Ska det vara engelska termer i the text så¨ska det vara _svengelska_ termer i den text:en … text’en … Da Teckst!
**: Jag är premodernistisk i min konstnärlighet och anser att Vi Konstnärer faktiskt är Bättre än Er. Ibland innebär det att vi måste svälta, men vi svälter bara för att ge er dåligt samvete. Så tänk på, nästa gång ni rycker gåslevern urAlexander Bards mun, att vi gör det för att ni ska känna som Bättre Människor. Rentav lite … revolutionära. Fight the power – share your files … fast inte mina.
***: Om du bloggar måste du, säger det kollektiva medvetandet, också vara fö fildelning. Annars får du ingen trafik eller så blir du mobbad tills du gömt dig under en uphovsrättsskyddad sten. Vilket säger en del om mänskligheten … för, låt oss säga som så: För mer än tvåtusen år sen var det en enda pirat som föreslog att vi skulle vara snälla mot varandra och att Gud var Hyfsat God – och honom spikade dåtidens bloggosfär upp på två korslagda träbitar.)
”We want people to think of these as trial apps since Apple doesn’t allow trials of apps before purchase,” said ”Omar,” one of the creators of the site, who refused to disclose his real name to Wired.com. ”It’s Apple’s fault for not putting up a trials system.”
Så säger piraten ”Omar” till Wired. Då slår det mig, efter att ha läst Djävulskattungens blogpost, att det är ju samma retorik som våldtäkt. Det är offrets fel för att det inte skapade ett försökssystem. Det är DITT fel att du blev våldtagen.
Om inte Apple hade haft kort kjol och spetstrosor skulle de aldrig ha blivit våldtagna.
Jag kommenterade således på Djävulskattungen – och härmed får jag väl komma ut som upphovsrättsförespråkare, till androm och varnagel ity jag är medlem i Piratpartiet. I vilket fall ska det bli spännande att se om jag nu blir utesluten eller inte.
Kärnfrågan, som ofta glömts bort, är:
Hur ska de som skapar kultur få betalt om vi alla sjunker ned i ”deltagarkultur”?
Betänk detta:
Volvo ägnar tio år åt att utveckal en ny revolutionerande hybridmotor, som går på vattenånga och luft. Den sätts in i en ny Volvo-modell, men redan efter ett par dagar ser vi samma motor i ett antal Fiat; en italiensk uppfinnare har kopierat Volvomotorn och använt den för egna syften.
Betänk detta:
En artist – musiker, författare, skådespelare, konstnär – har ägnat tio år åt att utveckla en kulturell nyskapande entitet (en bok, ett album, en tavla, en extremt underfundig skådespelarinsats med massa belöningar i form av Guldpalmer och Oscars). Ett par dagar efter släppet av det Nyskapande Kulturella – låt oss säga da Vincis Mona Lisa – dyker kopior av det upp.
Ser du någon skillnad?
Det finns ingen skillnad. År av möda är nedlagt i samma sak – att formulera en idé till en konkret produkt, vare sig det är en motor eller en deckare som heter ”En Plats I Solen”.
STÖLDEN sker inte fysiskt – och det är här det metadysiska resonemanget inträder. STÖLDEN sker när du tar något JAG har kommit på och använder det för egna syften – UTAN att upplysa världen om att det inte är din idé.
När du sen delar med dig av den stulna idén, produktiviserad till fysisk form i exempelvis formatet ljudbok eller MP3-fil av en låt/album, så har du effektivt sett stulit slutprodukten av vad ja gen gång kom på.
Du har, m ao, undergrävt min kulturella integritet. Detta genom att möjliggöra för en stor publi katt ta del av min idé till noll kostnad för publiken.
Jag väntar fortfarande på en godtagbar förklaring – helst en som INTE innehåller formuleringar som ”nya affärsmodeller” – på vad kulturskapare ska leva av, när den enda effektiva inkomstkällan för kultur urholkas. Den enda effektiva inkomstkällan för kultur är, så som det ser ut nu, royalties på försålda exemplar.
Brtiney Spears, Bob Dylan, Blizzard Entertainment, Jan Guillou etc etc – storsäljarna – kan leva på vad merchandising, konserter och T-shirts inbringar, men hur ska alla andra kulturskapare leva?
Anhängarna av ”deltagarkultur” riktar in sig på det positiva i fildelning, t ex mervärde genom konserter. Problemet är att den stora majoriteten musiker inte har en suck i helvetet att leva på konserter, ens T-shirtförsäljning. Dessutom, i takt med att ljud- och E-böcker blir ett allt vanligare format drabbas också ett traditionellt sett pappersbunder media av den illegala fildelningens negativism; för vem vill gå och lyssna, på konsert, till en författare, som läser upp sin bok? Även om ölen är gratis?
Det krävs en större medvetenhet om intersektionalitetsprincipen, anser jag. Det är gott och väl att kräka ur sig skällsord om populära artister, författare, skådisar – men att för ett ögonblick sänka sig från den omogna, pubertala ”allt ert är mitt” teknokratiska PHP-nivån – en nivå som är extremt vanlig bland fildelningsförespråkare, kanske bäst exemplifierat genom uttalanden av Pirate Bay-grundarna i nuvarande rättegång mot desamma -, att sänka sig från den nivån och för ett ögonblick tänka på vad som INGÅR i kulturellt skapande …
Se där förfaller empatin.
Mig veterligen är inte min egen bok fildelad. Om den så är, må så vara, det förtar inte faktumet att det tog FYRA ÅR att slutföra produkten.
Ska jag leva på folks välvilja för dessa fyra år? Sak jag leva på att folk kommer ihåg att pynta några tior på Paypal?
Eller ska jag leva på de 17% royalty jag trots allt får, enligt nuvarande lagstifnting?
Gissa hur många böcker jag tänker skriva om hela min existens vilar på att du kommer ihåg att besöka Paypal efter att ha tagit ner .pdf-formatet.
Arbetar du gratis? Inte?
Det gör inte jag heller.
Så varför ska just jag, en kulturskapare, bli våldtagen av patriarkatets fega fildelande verktyg?
(Ja, fildelning är härmed en genusfråga. Ropa på Per Ström!)
Herr Klokboks Kollektion 