(S)atirikern Laakso och brevhemligheten

I dagarna har jag fått ett nytt jobb. I enlighet med vissa riktlinjer från min arbetsgivare vill jag så korrigera en del. För Erik Laaksos dokument är inte alls hemligt, det är alldeles öppet. För att bevisa det så återger jag dokumentet i sin helhet, nedan. Det här är den text som finns i den ”hemliga promemoria” Erik Laak(s)o sägs ha i sin ägo:

– – – – –

Med ett tekniskt instrument kommer vanliga brevförsändelser kunna passera svensk gräns [som] vanliga brevförsändelser. Som det står så kommer: “inget öga läsa post” samt “den som skriver oskyldiga vardagsmeddelanden som kärleksbrev och andra trivialiteter, kommer självklart att misstänkas för brott”

Den nya tekniken är en teknikalitet som statlig personal visar mottagaren. Ett ytterligare övervakningsnämnd kommer också instiftas som ska ha i uppgift att utfråga personalen om de I samband med postbefordran erbjuder manuell postbefordrarn till en postlåda.

– – – – –

Erik Laakso visar hur lätt det är att sprida desinformation. Han visar också – på ett förtjänstfullt satiriskt sätt – hur viktigt det är att vara källkritisk. Förmodligen kommer röster att höjas mot hans tilltag, kanske kommer nya rykten skapas och dessa rykten tas upp av mindre källkritiska. Somliga tror, trots allt, att det som står på internet är sant.

Det Laakso skriver är förstås en kallocainsk fantasi. Men trots att jag, om jag själv får säga det, har en hyfsat god källkritisk inställning till mycket som skrivs, så blir min omedelbara reaktion ett ”men wtf!!?”. Med tanke på hur hemligstämplade dokument tycks leta sig ut ur Sveriges hårdast hemlighetsfulla organ, FRA, skulle det inte kunna vara osannolikt att Laakso sitter på hemligstämplad information. Tekniken han beskriver är inte heller helt osannolik. Det påminner, i korthet, om en djupgående OCR-scanning (vilket är et science fiction-begrepp jag just nu hittade på; det låter bra).

Är Laaksos tilltag oärligt? Både ja och nej. Ja, det är oärligt eftersom vissa läsare kan komma att ta det för sanning. Och nej, eftersom somligt som skrivits av FRA-lagens förespråkare har bevisats vara en uppenbar lögn. Till exempel att FRA inte spanar på enskilda personer.

Är mitt tilltag oärligt? Definitivt, men jag sticker inte under stol med att jag skapat en satir baserad på Erik Laaksos egen satir (han gör det bättre, men även solen har sina fläckar). Min tanke var att visa hur vi kan få helt olika budskap ur en enda text – svartstrecken är mer en visualisering. Självklart har jag inte fått jobb på FRA! (Om jag hade det, tror ni jag skulle säga det då?)

Trots allt – vägen från allmän övervakning till censurerat språk är inte så lång. EU:s gossen Ruda, Franco Frattini, förespråkar det redan. Har vi riktig otur kommer våra bloggar att se ut just så där, som ovan, om ett par år.

– – – – –
?

Läs även andra bloggares åsikter om fra, fra-lagen, brevhemligheten, övergrepp, 1984, övervakningssamhället, sossar mot storebror, kallocain, integritet, censur, satir, desinformation, demokrati, samhälle, politik, EU, frattini, franco frattini