Eller:
Love is in the blogosphere
Vissa gör det med guld… andra med silver. Vi gjorde det med rostfritt stål. Det var faktiskt det enda alternativet som passade oss båda.
Ringar alltså. Från och med idag är jag förlovad med Kitten, även om ringarna (från Vigselbutiken.se) har suttit på fingrarna sedan slutet på Juli.
Ja, jag är också lycklig.
Således kan så Polymeriska Tankar (som, om jag inte alls missminner mig, har något samröre med Teflonminne) äntligen få ro, enär Polymeriktanken i februari blev lite snopen när de oskyldiga kommentarerna på min blogpost Välkommen till 1908 visade sig vara början till … ja, ungefär som the ol’ Humph säger som slutreplik i Casablanca:
Bilden ovan är en normbrytande kärleksförklaring.
Ph’nglui mglw’nafh cthulhu r’lyeh wgah’nagl fhtagn.
– – – – –
Intressant? Bara om du är en romantiker som kan ta en paus från FRA-debatten 🙂
Läs även andra bloggares åsikter om Förlovning, kärlek, bloggosfären, Amor vincit omnia
Herr Klokboks Kollektion 
Ja, vad var det nu jag skrev. *kollar*
Jo – ”hoppas på att det verkligen är ett nyfött fall av tvillingsjälsupphittande som man här fått betrakta i realtid”
Mitt hopp uppfylldes alltså. Wiiii! Grattis! 😀
”samröre” förresten. Mjo, nog är den en röra vi har tillsammans alltid. Tror det kallas kärlek. 😉
Tack 😀
Oj vad roligt! Grattis till er båda! =)
Iä! Iä! The Wise Book has spoken, and thus it should be. Nghrf. Hgrnt. Iä!
Varma gratulationer från mig! Wee! 🙂
Pingback: kärlek på nätet « the real mymlan
Jag känner er inte, har läst här någon gång. Men jag känner igen romantik när jag ser det och det värmer. Grattis.
Jag ber att få gratulera så här lite i efterskott. Du har fått fatt på världens goaste människa. Lycka till med er kärlek! 🙂
/L8
I (extremt!) efterskott, vill även jag gratulera er båda två!
Så roligt det här är och jag blev så glad när jag läste det! 🙂
Ett vagt minne – pre bloggkoman – sticker upp nyllet och påstår att jag var i (läs)krokarna när ni inledde bekantskapen…något om Stockholmspromenader?
Eftersom jag är (relativt) återuppstånden, dock utan att – än sålänge – ha skrivit en endaste bokstav på egen blogg, fortsätter jag nu att läsa ikapp.