En åsikt om Beatrice Ask

Överstelöjtnant (pens.) Gustaf von Bromsklouss har ordet:

Mrööhhöh! Höh! Höh höh!

Nu ni, era lata dräsar! Nu ska jag minsann berätta att jag är kriminell. Och ung. För jag ser på propaganda-TV:n att justitieministern Beatrice Ask – jag kände en Beatrice en gång, hon var hora i Port Arthur, eller om det var på Kap Horn … Kap Farväl var det! Fast egentligen hette hon Malte von Moltke och var på rymmen från tysk militärtjänst, det här var omkring tror det var strax efter Gallipoli eller möjligen Saigon, så …

Jag är i alla fall kriminell. Det är släktens fel. För jag har en sonson, eller om det är en sonsons sonson – det är svårt att hålla reda på alla ens sädesavgångar -, en son eller nåt sånt, som arbetar inom det där folk kallar ”databranschen”.

Porr, alltså. Det vet väl varenda människa att allt inom databranschen är antingen osnutna ungdomar eller porr! Ja, och så lite nynazism då. Ny och ny – jag menar, det är väl ändå en ganska gammal sak? Jag slogs mot nazisterna redan 1371, 1941 menar jag, det förra var rumäner … såe … Joodå!

Grabben är välhängd som en neger i Mississippi och det ger honom en del bra jobb, ska jag säga. Min släkting, alltså. Jag tror att han är släkt med min systerson Fredrik också, han som spelar tennis? I alla fall så är Puppe – min sonson … någonting, han kalls så, för att han heter Patrik – slängd inte bara i käften – ja vad fan, han gör bögporr – utan också på datorer. Såna där vita saker, alltså. Så jag fick en av honom, han sa ”farfar, jag tycker du är en cool snubbe, så du behöver en dator annars kan jag itne skypa med dig”. Jag sa ”vad är det för fel på telefoner? Eller tidningar!? Jag läser tidningen varje dag, och det du!? Jag minns en gång i Napramahnan, eller om det var på hotel Bombay, att jag använde en sån. En telefon, alltså, efter att jag hade läst i tidningen att de där indierna hade blivit av med Drottningens beskydd … blivit självständiga … och så, och, oc-”

Då avbröt han mig med ett skratt och sa ”men skype är som en telefon, fast i datorn. Du borde hänga med lite, gubben.” Vilket förstås är sant, för på sistone känns det som om jag har halkat ur världen. Det är det ena och det andra, så där … För ett tag sen så ramlade jag på väg in i hissen och åkte ner till fjärde våningen på hisstaket … nää … Nu ska vi se här …

Jag ramlade på en gångväg. Så var det. Och bröt höften. Så jag hamnade på sjukstugan och fick en del trevliga piller – det är därför jag är lite förvirrad ibland, har inget med åldern att göra -och nu så är jag på ett ”hem”, fast jag har ett hem. Här på ”hemmet” får jag också en massa trevliga piller, ett av dem istället för kaffe eftersom de tycker att kaffe gör gamla gubbar energiska och så sover de inte och inkräktar på personalens möjlighet till kaffe så vi får ett piller istället. Därför hinner jag inte läsa DN.

Vilket är hemskt tragiskt. För jag säger då det, men Danmark! Danmark, de ligger definitivt i framkant vad det gäller jakten på fildelare. Ja, ni vet – såna där ”pirater”. Dessutom så skadar de människor. Piraterna, alltså.

Jag sparar på pillren jag får här på ”hemmabortahemmet”. Så säljer jag dem till grabben som är på väg till skolan, gossen Ruda heter han. Han säljer dem till sina kamrater (jag tror att han är kommunist) och så delar vi på pengarna. Det är därför jag har fått en dator. Det blir mycket piller – och mycket pengar. Och så behöver man dela med sig och allt blir svårt att hålla i huvvet, speciellt när de där motorcykelintresserade männen knackar på ens dörr och undrar, ordagrant, ”vad i helvete håller du på med, gubbjävel!? Du dumpar vår marknad!”.

En dator, således. Min sonson … någonting, däromkring ditåt i släktväg, han har gett mig en. Den har … få se nu vad sa han … Den har en massa tekniska finesser, så brummar den lite, och så är den uppkopplad mot inte net … internet heter det, inte inte net … och har itne ens en sladd. Jag kan ”surfa” (heter det) direkt från sängen.

Så häromdagen vid frukosten … för frukost får vi, men istället för lunchen får vi ett piller (som jag spar på) och istället för middag så sover vi (tack vare piller, som jag spar på), så före frukosten fick jag en dag besök av … det vete faen om det inte var motocykelmän, om än i kostym, i vart fall använde de samma språk.

”För din egen skull är det bäst att du lägger av med vad du håller på med,” sa de åt mig. Så gav de mig ett papper (det bestod av 60 sidor, tätskrivna, av en advokat). Vad jag förstod av det – för de visste förstås inte att jag faktikst _är_ advokat, förutom officer – så har jag varit generös vid frukosten mot Bertil.

Bertil är en trevlig man. Han låg stationerad vid Nashkent, ellero m det var Skövde, när skiten träffade fläkten och den där odågan från Österrike tog en bit av världen. Både ”Berra” – BErtil och jag står på kamratlig fot fast vi inte är kommunister! – och jag fick vår del av det. Och det var ett glatt återseende när vi hittade varandra på ”hemmet”. Jag minns en gång … det var omkring 1950 … och jag var på uppdrag från FN eller möjligen Firman (Ernst Wilgotssons Frukt opch Konserver, Import och Export AB … mröhhöh! CIA!) att … det var i Kongo. Då träffade jag Bertil.

Och nu så sa De Där Kostymerna att jag hade delat med mig av filen. Det tyckte jag var mycket märkligt, för jag tycker inte ens om fil. Däremot har jag delat med mig av i runda slängar en jävla massa filer på ”nätet”, så jag antar att Arla måste ha tagit fel … aha!

De där var förstås inte från Arla. De var från Firman. Allt är min sonsonnåntings fel, om han inte hade börjat i porrbranschen så.

Men det är trevligt att kunna kalla sig ung. För det sa hon, den där ministern. Eller menade, med sitt ”Nu ska branscherna och vuxna se till att får ordning på det här”. Frågar ni mig så påminner hon om en syter till mig … Ratched, Ratchet, något sånt. Så jag är ung, fast jag påstås vara gammal.

Åh! Nu kommer midda’n!

Ikväll blir det Demerol.

– – – – –
Intressant … bara om man gillar ”Bromsen”.

Läs även andra bloggares åsikter om satir, bromsklouss, fildelning, IPRED, Beatrice Ask