Varför hatar vi USA? Eller, ja – alla hatar väl inte det där landet på andra sidan pölen, men många tycker illa om det. ALLA tycker något om det. Varför? Beror det enbart på amerikansk politik, och Guantanamo?
Jag tror att USA-hatet har djupare rötter än så. Jag skulle t om vilja påstå att Europas avundsjuka (och i vissa fall rena hat) mot USA börjar någonstans omkring ‘the Boston Teaparty‘. Här har vi en kontinent, som fram tills fransmän, holländare, svenskar och britter koloniserade östkusten, var (sett ur de vita europeiska ögonen) en obebodd vildmark. Urinnevånarna räknades inte, eftersom de ju inte var A: vita, B: kristna. Denna vildmark, vars befolkning på bara några hundra år gått från en slavkoloni till supermakt, har valt att inte kännas vid vilka de är – nämligen, tycker Europa, européer. Det sägs att om en vill reta en amerikan riktigt ordentligt så ska man fråga ‘any news from the colonies?’. Det faktum att en nation grundad på slavar och flytkingar kunnat bli världens främsta land inom både handel, politik, krigföring och kultur (och nu snackar jag inte McDonalds, utan Hemingway), när Europa – den moderna civilisationens vagga, som vi tycker om att tänka på oss som – gått tillbaka till en världslig avkrok retar oss. Retar Europa.
Europa lider fortfarande av mindervärdeskomplex. Det faktum att vi européer genom en tafflig hantering förlorade nästan allt vi en gång erövrat trycker oss fortfarande, även om vi helst inte låtsas om det. Spanien och Portugal förlorade Sydamerika (och degraderades därmed från supermakter till vanliga nationer). Storbrittanien förlorade Nordamerika (och degraderades därmed från ett gobalt imperium tiill något i bakvattnen på Nordsjön). Sverige … Okej, vi var aldrig riktigt med i leken (våra nordamerikanska kolonier överlevde bara en trettio år, innan först Holland och sen England köpte dem), men vi lider å andra sidan av andra komplex. Framför allt lider vi av ‘Sverige är världens samvete’-komplexet.
Gång på gång har ‘kolonierna’ kommit till Europas hjälp. Det är att likna vid en far, som itne längre kan klara sig utan hjälp från sin son – trots att fadern hatar hjälpen. När berberna hotade att helt förinta handelstrafiken på Medelhavet skickade USA en flotta, som på något under en vecka förintade piraterna (något europeiska styrkor misslyckats med gång på gång). När Europa hotades av total undergång under trippelalliansens stövel kom USA till hjälp. Femtiotusen man – och sen var saken biff. Och sen, när Hitler vältrade in över oss …Tacka fan för att en urgammal supermakt som Europa lider av mindervärdeskomplex. Vi européer är numer att likna vid en förr driftig och framgångsrik affärsman, som p ga Alzheimers inte ens kommer ihåg sitt eget namn, med mindre än att sönerna USA och Canada påminner oss. Klart det känns kymigt, otacksamt.Sverige intar en särställning vad det gäller USA-hat. Vi är nämligen en nation, som tidigt lärde sig att hata sitt förflutna. Allt som påminner om den expansionistiska politik Stormakten Sverige förde mellan åren 1523 – 1719 är fult, fult, fult! Sverige ska inte ha någon historia.
USA påminner oss om just vårt eget förflutna. Hur vi gick från en förtryckt dansknorsk koloni till en av de viktigaste spelarna i ett globalt spel; Vi dominerade Europa under nästan trehundra år. Sverige var Europa. Vi ser vår egen spegelbild i USA; och vi blir påminda om, att enda orsaken till att Sverige är som Sverige är, är att vi blev till på samma sätt som USA. Vi slogs för vår frihet och vi älskade vårt land. Vi gjorde allt det, som sen en femtio år tillbaka anses fult. Det faktum att Sverige misslyckats med vad USA har lyckats med, nämligen integration, spär bara på vårt mindervärdeskomplex.
Att vi ser USA som vår spegelbild tror jag ligger till grund för den andra sidan av myntet; hur många, majorteten av oss, gärna tar till oss amerikansk kultur – vare sig det är Norman Rockwell eller Ronald McDonald – och ser USA som ett föregångsland inom många områden. Att samma känsla inte finns i t ex Frankrike (en nation som verkligen hatar anglofila kulturyttringar) eller England tror jag handlar om att vi svenskar dominerade Europa, men Frankrike och England dominerade världen.
Deras skam är större än vår, därför är deras hat större än vårt. Men vår skam, vår svenska skam, är naturligtvis så mycket skarpare, eftersom vi sen paret Myrdahls propagandistiska teorier har förutsatt oss att vara världens samvete. Därför kan vi inte heller någonsin acceptera de åtgärder, som demokratin USA företar sig i sin kamp för överlevnad. Vår ‘demokrati’ är ju den rätta, och alla andras demokrati ska vara vår. Sverige är fortfarande imperialistiskt, bortsett från att vi använder oss av helt andra metoder för att sprida vårt imperium än vapen. Vi använder oss av härskartekniker; förlöjligande (som i ‘amerikansk kultur är bara hamburgare och ketchup), osynliggörande (som i ‘USA har aldrig gjort något för världsfreden’) osv osv. Enda orsaken till det är att USA ger oss dåligt samvete därför att USA inte följer den svenska modellen. Den, som säger: Du ska inte tro att du är något.
Herr Klokboks Kollektion 
Intressant läsning, men jag är inte alls lika filosofisk och bra på konstiga liknelser. Jag hatar USA för att dom förorenar jordklotet mest av alla med koldioxid och vägrar göra nånting åt det. Bush regeringen till exempel med sina PM som läckt ut. Och hur dom betett sig som världpoliser i Vietnam, Irak osv. Och nu vill dom få kontrollen över Internet dessutom! Jag har många resonliga vänner i USA som tycker likadant och jag klandrar inte hela folket, utan de som besitter makten i landet. Jag under mina världsomseglingar endast träffat så nationalistiska och maktgalna människor som i USA.
Du överanalyserar och generaliserar lite väl mycket. Annars är det bra skrivet. Jag tror dock inte att de amerikanska urinvånarna avfärdades på grund av deras hudfärg, då rasism inte var ett lika stort faktum på den tiden (1500- till tidiga 1600-tal). Heller tycker jag inte riktigt att USA har lyckats värst bra med integrationen: Det är fortfarande en ganska stor ”vi och de”-känsla man kommer över där, inte minst hos ”the black community”.
Som sagt tycker jag att du generaliserar. Det finns folk som inte bryr sig ett dugg om historia och därför inte vet tillräckligt mycket för att nå fram till sådana tankesätt. Dessutom ser jag inte riktigt hur man kan vara avundsjuk på USA.
Mja, USA var inte något hatat land förr i tiden, det sågs som frihetens land dit folk vallfärdade för att få ett bättre liv. Anledningen till att folk hatar USA idag är mer ideologiskt betingade. Inte nog med de enorma klasskillnader som finns i USA och deras vidriga fasoner att omvända demokratiska länder till fascistiska militärdiktaturer för att skydda sig själva. USA har gjort mycket fult och gör det än idag, och är allt annat än en demokrati, den diskussionen kan vi gå mycket djupare in på. De europesiska nationerna älskar USA, det är folket som hatar det, just därför att det är så hänsynslöst. Det där med kollonierna är förflutet och få länder lider idag över att ha förlorat det, faktiskt är nog många tacksamma över att kolonialmakterna fallit, för att gynna demokratin och rättvisan. Den enda kollonialmakten vi har idag som förtrycker folk är USA, ett land som inte utvecklats nämnvärt mycket gällande demokrati.
Intressanta teorier, men jag HATAR USA, och det är för att de är jordklotets största mördare. Tustentals i Afghanistan, Nån miljon i Irak.. sen på 60-70 talet Vietnam & Korea.. 11 September-attackerna döda knappt 3000 amerikanare. Visst, oskyldiga arbetare. Men jämför – flera flera tusentals kvinnor, barn och oskyldiga män i Afghanistan som mördas. Det säger ingen något om.. Ja, det är anledningen till varför jag hatar USA. Det finns nog fler som tycker som jag. Många kanske tycker som jag, men är för fega för att våga kritisera det.
jag hatar usa för sveket mot japan med atombomberna
jag fascineras lite av att de har vänt ut och in på den populärkultur de själva uppfunnit, typ någon gång 1844 -1994 var den på topp och därefter verkar allt ha gått in i ngn slags anonym banana republic-kulturlös materialismsponsrad ricki lakeinitierad illiterat koma i 20 år? helförvirrande. 80-talets mainstreamkultur hade allt, drömska synthsoundtrack till polisfilmer, slime, ngn slags kollektiv hjärtekännande go ”alla är med” men ändå sublim maximalism, basqiat, sen efter grungen tog cynismen och kulturlösheten över typ och alla satt i en vit soffa i 90talsminimalism och gjorde ingenting längre, tänkte inget nytt, hade ingen inspiration, alla klippte sig som aniston o genomsnittsamideallivet har fortsatt så sen dess i deras kultur.. men så är det förstås inte. men i den kultur de presenterar för oss, inte minst alla välproducerade men kulturellt gråa kabeltvserier vilka iofs aldrig intresserat mig. bara deppig dialog mellan deprimerade karriärister i gråa kostymer och strömlinjeformade dåligt belysta lägenheter med mkt glasfönster. men vad hände, ngn gång runt 1994? iofs samma år som ricki lake var med i jätteamerikanska Cry Baby, en svanesång ;)? de var väl mkt gladare, oregereligare och sunt nyfiket spattigare förr? har sonen vuxit upp, till vadå? eller är det bara inte så bra med konsumism som kulturell strategi när den tar över (-94). det är väl vad europa alltid sagt. men nu har europa inte heller kultur pga treradigt datorsamhälle.. förutom grekland som är för fattiga för att bli självupptagna.