… under tiden surfar de i Rwanda

Enligt Jörgen Samuelsson är internet en västerländsk lyx och inte en mänsklig rättighet. Angående det senare har han i sak rätt – uppkoppling som sådan är ingen mänsklig rättighet – men rätten att fritt få yttra sina åsikter, hur är det med den?

”Artikel 19
Var och en har rätt till åsiktsfrihet och yttrandefrihet. Denna rätt innefattar frihet att utan ingripande hysa åsikter samt söka, ta emot och sprida information och idéer med hjälp av alla uttrycksmedel och oberoende av gränser.”

(ur FN:s deklaration om mänskliga rättigheter)

Jag börjar misstänka att varken Samuelsson eller någon annan inom hans kader har läst deklarationen. Notera dess uttryck – ”med hjälp av alla uttrycksmedel och oberoende av gränser”. Internet, en uppkoppling, en dator – är just ett uttrycksmedel. Internet är dessutom till sin natur gränslöst.

För att bli lite petimeteraktig skulle man nu kunna hävda att Jörgen Samuelsson öppet erkänner att EU kommer att bryta mot FN:s deklaration om mänskliga rättigheter. Och förstås – deklarationen är en mängd storvulna ord på en bit papper, men utan något reellt värde. Det ligger i vårt eget intresse att upprätthålla dem, men intresset tycks ha svalnat år för år – till och med inom FN-administrationen självt.

För medan vi dividerar om EU:s telekompaket pågår FN-arbetet att kontrollera och begränsa spridandet av fri information. Föga förvånande är Kina inblandat. Kina har ju, så att säga, gått i bräschen för det kontrollerade nätet, för sin nationella säkerhets skull. Så tänker de nog, också, på barnen.

Jörgen Samuelsson tänker på barnen – mer specifikt de afrikanska barnen. Han hävdar att deras främsta intresse är tak över huvudet och inte tillgång till fri information. Men vad hjälper tak över huvudet och mat i magen om du ändå inte har rätt att fritt få ta del av – och sprida – information?

Jag tänker på killarna utanför flygplatsen i Kigali när jag i DN läser vad Samuelsson säger:

”- Är telekommunikation en mänsklig rättighet? Vad tror du en liten fattig pojke i Afrika tycker är mänskliga rättigheter?”

Ja … För medan Jörgen Samuelsson gör sitt bästa för att nedmontera den frihet vi kämpat oss till i Europa enda sen defenestreringen på Vita Berget, så surfar de i Rwanda. Vad kan grabbarna utanför flygplatsen i Kigali tänka om mänskliga rättigheter?

Kanske att det tack vare dem ändå finns möjlighet för dem att ha ett liv. Rwanda har, som vi vet, direkt erfarenhet av hur lite livet är värt, hur lite människans rättigheter kan vara värda. Vilket gör det än viktigare att de mänskliga rättigheterna upprätthålls – för vår skull, men framförallt för de fattiga östafrikanska barnen.

Något mer cyniskt tänker jag att Jörgen Samuelsson inte alls är intresserad av afrikanska ungar. För om han vore skulle han inte propagera för ett inkräktande på kanske den enda långsiktiga möjligheten att bryta den östafrikanska fattigdomen – tillgången till fri information. Förr eller senare surfar någon av afrikanerna med sin OLPC-dator in på FN:s sida om mänskliga rättigheter och förr eller senare har memen om rätten till sitt eget liv och sina egna åsikter spritt sig i de breda folklagren … till förfång för såväl EU, Mugabe som janjaweed-milisen och de somaliska piraterna.

Cynism, kanske, men det är kanske bättre för de korporativistiska intressena att ha en utfattig personalpool att ösa resurser ur, än att ha en befolkning som törs säga vad den vill. Kanske är det till och med så, att det är medvetet som vi hålls i andliga bojor av förnedringskultur? Så länge vi får vårt bröd och skådespel behöver vi inte bry oss om vad som sker bakom våra ryggar. Och det som sker, det sker ju för Vår Säkerhet. Vill vi kanske ha afrikanska pirater i Stockholms skärgård, mmm?

Det är lite fascinerande att Europa går med stormsteg mot en tid av nytt feodalvälde, medan information är fri i ”det fattiga Afrika”.

Afrika är inte längre Mörkrets Hjärta. Inte heller särskilt fattigt.

Tillgången till fri information är en mänsklig rättighet, Jörgen Samuelsson. Internet är ett verktyg för sagda tillgång. En reglering och en möjlighet för statliga och överstatliga organ att stänga av denna möjlighet, är ett lika stort hot, som rädslan för att släpas ut på gatan och bli skjuten, bara för att man viskat ett ord så många, till och med du, fruktar:

Frihet.

– – – – –
Intressant demagogi?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Läs även andra bloggares åsikter om

Lämna en kommentar